Eskalerande.

Sitter i skolan och känner hur förkylningen smyger sig på med oroväckande fart.

Föräldramöte ikväll, ska jobba imorgon. Seminarium på torsdag. Politikerakademin på lördag dag och middag ute på kvällen. Hur bedömer man när det är värt att köra på och när man ska dra täcket över huvudet? Man tar sig långt på kombinationsbehandling Ibuprofen/Paracetamol. Förutsatt att man inte tar ut sig fysiskt är det väl rimligt att köra på. Upp måste jag iaf eftersom att E åker bort imorgon.

En dag i taget får vara modellen.

//Ew.

Planera för framtiden.

Diskuterar framtiden med sambon. Det är svårt tycker jag, eftersom att det finns noll chans att veta något med säkerhet och sannolikhet för olika utfall är ett värdelöst mått för att mäta verkligt utfall.

Och ska jag lära mig ngt av det förflutna så är det ju att det extremt sällan blir så som det var tänkt. Trots det kan man inte låta bli att planera eftersom att sannolikheten för att det DÅ blir som man planerar är ÄNNU lägre.

Lösningen blir att sluta se på det som en planering för hur det ska bli och istället formulera övergripande mål. Som i offentlig förvaltning. Som iofs sällan heller blir som det är tänkt.

Frustrerande :)

//Ew.

Glittrigt slemmigt.

20130912-101913.jpg

Sist vi var på Hälsocentralen fick H dessa. Det var också sist jag använde väskan för dagen och konsistensen av den rosa kobran gav nyss hjärtat lite extra gymnastik så här på förmiddagen. De heter Glitter-Ödlis och Rosa-Kobris om jag minns rätt. Hon gör det lätt för en att minnas faktiskt, den där H.

Vi går numer på Gammelstads Hälsocentral och det här besöket var första gången H skulle ta blodprov. Det är rätt krångligt att få blod från en 6-åring frivilligt och det krävs mycket lirkande med just mitt barn. Ibland funkar det inte alls men den här gången var det en sköterska som var oerhört lyhörd och som kunde hoppa på mitt tåg i hur det skulle hantera. Hen förstod precis vad som behövdes och lät mig leda medan hen gjorde sitt jobb. H var uppenbart förorättad över att ha fått sin integritet kränkt men den sårade stoltheten reparerades lite genom att hon fick välja 2 grejer ur ”lådan”.

Det tråkiga med blodprovet visade sig dock tyvärr vara en kattallergi.

//Ew.

Hello hösten!

6 september, det är enligt kalendern höst. Skolan har börjat, semestern är slut. Min obligatoriska sen-sommarresa är över.

Nu ska jag hem och börja om igen. Jag tänker alltid att hösten är en sådan evinnerligt tråkig årstid, en transportsträcka till skidåkning och jul. En jobbig, mörk årstid. Faktum är att jag ofta mår väldigt bra under hösten och får massor gjort, till skillnad från våren som brukar vara hysteriskt stressig och hemskt oproduktiv.

Men istället för att omfamna hösten som värsta positiva tiden full av bra träning, mysiga kvällar och ett lagom tempo tänker jag fortsätta tänka att den är tråkig. Eftersom att det uppenbarligen fungerar.

För när jag så stort ska ÄNDRA på saker brukar det mest bli stress och tårar av det hela, och jag har ingen lust med det nu. Faktum är ju att saker och ting just nu är precis som de ska vara…

Så hej tråkiga, mörka transportsträcke-tid!! Jag hoppas vi får det lika bra som förra året <3

//Ew.