Önskelista iaf.

Vaknade och kom ihåg vad jag sagt att jag skulle önska mig i 30-årspresent
när folk frågar hela året, men alltid glömt!

2 vinglas vitt fin, 6 rött vin och 6 champagne. Basserien på Cervera, ett G som märke. Lagom dyra, 79/2st kanske. Lite platta i botten, men ändå rundade. Jag hade 6st vita men har ju slagit sönder 2. Så EmmaLi var klok var hon valde de, med tanken att jag säkert skulle slå sönder de.

Dessutom samlar vi ju på en servis från Pentik. Vanliga och djupa tallrikar samt assietter är lite beiga i färgen, och med grå streck längs kanten. Sen finns uppläggningsfat i samma färger men med renar på. Det finns även ljusstakar och massa fint med renarna på. Vi har 4 kuvert nu men jag vill ju ha 12 totalt…
Även om de där sakerna är mer till ”oss” än till mig iofs.

Men jag glömmer alltid att säga det när folk frågar.

En annan sak jag alltid glömmer bort, också själv, är att jag ända sedan de kom önskat mig Efva Attlings breda ring. Den ÄR så fin. Storlek 18.5 ;)

Så där ja.

/Ew.

Annonser

Mamma till en stor stjärna.

Mamma till en 6-åring. Vi har haft ett spännande år, men med många stora förändringar. Jag är därför extra stolt över hur min stjärna klarat dessa förändringar.

Mest stolt och glad är jag dock för att hon alltid berättat när det varit jobbigt för henne, så att vi kunnat hjälpa och stötta.

Jag är hennes största fan. Min 6-åriga tjej. Perfekt på alla sätt.

Kram Ew.

En vecka av känslor.

Den här veckan är alltid så full av tårar. Mitt barn fyller år och jag påminns om det oerhört gigantiskt stora i att ha blivit mamma. Så många ”Bode den här tiden för exakt….år sedan” svischar förbi i hjärnan. Och i hjärtat.

Den 8/5 2007 var hon beräknad, men kom ju först 2 dagar senare. Inga dagar i mitt liv minns jag så tydligt som de där dagarna i maj innan hon kom. Dagarna efter att hon faktiskt föddes minns jag inte alls lika bra, men så är det nog för de flesta.

Jag hade det väldigt jobbigt känslomässigt under min graviditet, min relation till min dotters pappa var väldigt trasig och jag kände mig väldigt ensam. Jag hade puttat bort en del vänner men många hade nog också svårt att förhålla sig till min situation. Det har gjort mig väldigt ledsen att tänka på tidigare, men det är ingenting som känns jobbigt idag.

För när hon väl föddes, denna lilla fina människa, var jag aldrig ensam mer. Dels för att jag hade henne, men också för att jag alltid haft ett otroligt stöd av min familj och många vänner. Plötsligt hade jag många fler vänner. Jag vann oerhört mycket på att skaffa barn. Jag tror att det var det absolut bästa som hade kunnat hända mig. På alla tänkbara sätt har mitt liv blivit så mycket bättre sen jag blev förälder. Det är ju verkligen något att fira.

Så den här ”födelsedagsveckan” är sannerligen något väldigt gott att ha. Att fälla en tår är helt okej, det är tårar av stolthet, vördnad, storhet och magi.

Mitt liv idag är helt normalt. Inte konstigt, inte stökigt, inte destruktivt. Många skulle kanske säga tråkigt, men jag älskar det. Istället för adrenalinkickar får jag resa, åka skidor, hälsa på vänner, köpa det jag behöver och vill ha. Det är spänning för mig. Ett liv som jag aldrig ville ha för att jag trodde att jag aldrig skulle få. Nu när jag är här är det så sjukt maxat. Coolt, till och med!

Och på fredag smäller det. Jag får väcka min stora tjej samma tid som jag för 6 år sen vaknade av värkar. Helt otroligt.

//Ew.