En dag att spara.

Idag har varit en sån dag som jag tänker spara och plocka fram när det inte är fullt lika bra som det var idag. En riktigt, riktigt bra dag.

Det är skrämmande sällan jag använder en hel dag till det bästa jag har – H. Oftare sen E flyttade in, men ändå sällan. En del av en dag brukar det vara, eller en dag fylld av aktiviteter med andra. Ni vet, Bio med bästa kompisen, middag hos Mommo, sånt. Jättemysiga saker, men inte bara H. Hemma är vi mycket också, då kanske vi kollar TV tillsammans eller läser något, men jag tar mig sällan tid bara till H. Idag spontanblev en sån dag.

E tog skotern och åkte iväg, bästa kompisen blev sjuk och kunde inte följa till skidbacken. Istället åkte jag och H slalom, fikade, åkte lite mer, åt middag på donken. Sen kom E hem och åt och sen åkte han igen. I 3 timmar har lilla H legat (haha nä, inte still) i sängen med mig och kollat Greys Anatomy. Frågat tusen saker, berättat tusen saker, ropat ”hon sa NO!”, (eller något av de andra kanske 30 ord hon känner till på Engelska) varje gång hon hört det, pussat mig och bara varit H när hon är som bäst. Det vill säga inte hungrig, trött av utevistelse och trygg. Jag hade inte kunnat spendera den här lördagen bättre med någon annan människa på någon annan plats än vad jag fick göra idag.

Det är så fantastiskt att se hur hon blivit hjälpt av det här täcket med en massa bollar i, som gör att hon sover tidigare och bättre. Det är också skönt att se att det var själva väntan på att flytta och flytten som händelse som stressade henne, för väl här ”hemma” är hon nu så mycket lugnare än de senaste månaderna. Faktum är att det här senaste halvåret har tagit knäcken på mig, H har knappt sovit och hon har varit argare och ledsnare än någonsin förut. Men nu har hon stabiliserats igen och det är så jävla skönt att se ungen glad!

Jag vet inte vad som kommer hända med henne när hon blir äldre, det vet ingen om sina barn. Jag vet inte om det kommer räcka att jag och E finns till för henne och kan guida henne i sin oförmåga att hantera frustration och motgångar. Jag har ingen aning om ifall hon kommer klara sig på egen hand i skolan, och jag vet inte om hon kommer få det extra svårt som vuxen. Men vad jag vet är att hon är det absolut bästa jag har, och jag är glad för henne varenda eviga dag, när det sparkas sönder möbler så väl som när hon pussar mig en hel kväll. Hon är en fantastisk unge, person och vän.

MEN. Sådana här dagar känns det extra mysigt, och extra sorgligt. Mysigt för att det är så skönt att somna genomlycklig. Sorgligt för att det inte är så här varje dag. Sorgligt för att jag inte investerar mer aktiv tid med henne, där jag lägger bort allt och bara är där med henne, på hennes sätt och på hennes premisser. Jag tänker inte ens säga ”det hör ska jag göra oftare, minst en gång i månaden”, för det är inte de planerade dagarna som blir såhär. Däremot tänker jag verkligen försöka att vara mer närvarande i närheten av henne, för det mår hon allra bäst av. Allt det där bruset runtomkring, det är inte viktigt.

Nu ska jag lägga mig bredvid den här vackra människan och somna så gott, så gott.

20130216-235647.jpg

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s