I ur och skur fanns ni där.

Ett av de absolut bästa och framgångsrika beslut jag tagit kring H var att sätta henne på I Ur och skur Skatan här på Hertsön. Jag tänkte verkligen efter innan, det var ju ändå inte kommunalt… Personalen bröt sig ur den kommunala förskola, plockade med sig ett gäng ungar tillbaka till ursprungsplatsen i Norrbottensgården på Ejdergränd och startade. De har alla läst poängen på universitet i pedagogiken och kände inte att kommunens beslut att tvinga de till större barngrupper uppdelade efter ålder alls passade in i Friluftsfrämjandets tanke. Av en slump fick jag kontakt och ren tur gav oss en plats på dagis. Hösten 2010 började H där. Mamma hade nyligen börjat bli bättre i sin cancer. 2011 tjafsades det om vårdnad och jag var pank halva året. Livet kändes så ruttet. Personalen förstod. Daltade inte, vår relation var ganska ytlig men den de hade med Haeyli var djup och äkta. De snackade inte så mycket om deras konflikter, trots att de fanns där. De visste hur det var hemma och sa ‘skit i kläderna, vi tar fajten här, hon är lugnare här’. Jag fick alltid veta det som behövdes.

Kontakter som bröts och människor som kom, stannade en kort stund och försvann. Inte ett ljud, ingen dömde.

Mammas cancer igen och jag orkade inte förklara för H.en de orkade. Och frågade hur det var. Och hälsade. Och sa aldrig något om alla som hämtade, om mina konstant ändrade tider. Om när jag var i Umeå med mamma. Bara fattade. Berättade om sin reumatism, eller vänners kamp. Med en styrka och positiv framtoning. H hade ett sånt stöd. Sen vann jag vårdnaden. Vi fick en sambo. Deras glädje över att det gick bra för oss. Genuin glädje.

Och alla samtal om H. Hur hon utvecklades, allt bra hon gjorde. Nedkissade kläder flera gånger om dagen, aldrig en suck, bara önskan om ännu fler extrakläder.

Men bäst av allt var såklart engagemanget. Kramarna H fick, glädjen att se henne bli välkomnad varje dag. Allt de gör där borta, helt fantastiskt.

Tusen miljoners tack för 2,5 riktigt fina år. Jag grät idag för att jag har fått så mycket. Nu börjar ett nytt kapitel och jag kommer njuta av att ha H nära mig om dagarna den här sista terminen innan förskoleklass. Till våren blir vi inbjudna så att H kan få sparken som alla andra 6-åringar med Skatan. Riktigt jävla fint känns det.

Det var det kapitlet. Nu skriver vi ett nytt. Lämnar Hertsön och går till nästa station. Jag känner mig trygg <3

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s