Undvika.

Jag har skrivit väldigt lite om cancer den här gången. Faktiskt skrev jag väldigt lite om den förra gången också.  Det är som om orden inte räcker till medan det pågår, den där avlägsna tanken på att allt inte alltid går vägen förhindrar orden att komma fram. Det finns så många tankar jag tänker som jag inte vill dela med mig av. Dessutom är jag jävligt trött på att höra att allt kommer bli bra. För det vet ingen, och det tröstar mig inte att höra det. Men man kan ju inte bli arg för att folk bryr sig, så då är det bäst att inte ta upp det i onödan.

Nu är jag iaf på plats på NUS, avdelning G41. Hematologen. Jag kom i tisdags och satt hela dagen, mamma skickade hem mig till syrran på kvällen. Onsdag och idag samma sak, mamma sover, jag kollar serier och bara sitter där. Det är helt okej, riktigt fint. Hon är relativt pigg, förutom att hon sover dryga 20 timmar per dygn alltså. Imorgon kommer H, jag hoppas att det ska få igång mamma. Hon brukar alltid orka mer när H hälsar på, det är som att hon låtsas vara frisk.

Emil kommer också. Fina underbara Emil. Han har tagit hand om H sedan jag åkte i tisdags, med lite hjälp av fina vänner på samma gata. Men Emil har sett till så hon borstat tänderna, fått lyssna på saga, blivit väckt och fått på sig kläder. När hon saknat mig på natten, en gång, har han tröstat. För det avgudar jag honom.

Det var så tryggt, jag visste att hon hade det bra. Och det var så självklart att lämna henne med honom. Jag hade inte dåligt samvete, kände inte att han fick mer än han borde varit tvungen till. Om vi ska leva tillsammans är hon också hans ansvar, och där är han, mitt i allt som är hon och oss och vårt liv. Tryggheten i att ha den juridiska rätten att ta det beslutet är befriande. Att jag fick enskild vårdnad var en otroligt lättnad. För det fick jag. Efter 1,5 års tragglande. Det är inget att fira egentligen, det betyder ju att det inte finns något samarbete. För oss betyder det att det snart är 2 år sedan hon träffade sin pappa och att vi inte har någon aning om när han tycker att han ska dyka upp igen. Men det betyder åtminstone att den förälder som känner henne och som kan ta överlagda beslut om henne är den som får ta de besluten. Det är skönt. Det betyder att jag kunde åka till Umeå och ta hand om min mamma och lämna min dotter med den bästa man jag känner.

Nu är det sovdags. Jag ska tydligen träna Spinning imorgon. Kl 7. Galet.

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s