Nyårskrönika 2011.

Jag har börjat flera gånger, men det har inte lossnat. Nu sitter jag hemma med favoritmusiken på och känner att jag är redo att summera, och tänka på framtiden.

För ett år sen när jag skrev min sedvanliga text önskade jag en sak – att alla som var där 2010 fortfarande skulle vara kvar idag. Och det är de. Jag gav inga löften, det gör jag inte heller den här gången. Däremot vågar jag mig på att önska saker av 2012.

2010 var ett katastrofår för mig och jag kände att 2011 aldrig skulle kunna bli lika dåligt, och det blev det inte heller. Fram till hösten var det ett riktigt bra år. Jag pluggade, jag kände livet flyta i kroppen och jag kände mig stark. Jag kände mig inte ensam och jag kände att jag var på väg någonstans. Studierna gick bra, mamma var frisk och de flesta omkring mig hade det bra. Jag och H hade det bra och jag fick jobb till sommaren. Allt var bra.

Sommaren gjorde saker med mig, fick mig att börja se framåt, att våga tro på framtiden. Jag hade ganska klart för mig hur hösten skulle se ut. Jag kom in på Politik och samhällsutveckling och var glad för det. Men när jag blev erbjuden en förlängning på jobbet kunde jag inte tacka nej – dels för pengarna men också för att få vila. Att jobba som jag jobbar innebär att man är klar när man går hem. Jag kan inte ta jobbet med mig hem och jag valde att inte plugga parallellt med jobbet.

Jag valde bort något annat också. Helt på egen hand. Det var en befrielse men också ett nederlag. Jag levde i en värld som inte var sann, jag hade blundat länge. Det var hårt att vakna upp, men samtidigt öppnade sig världen på något sätt. Jag grät mycket, kände mig tom och ensam. Men det var ingenting jämfört med smällen som kom i slutet av november.

Cancern hos mamma var tillbaka. Ingen av oss trodde att det någonsin skulle knacka på igen, och det var en chock. Jag förstod på en gång när jag fick se knölen men vad hjälper det när man får det bekräftat. Först då kändes allt det andra tungt, det blev så tydligt att jag inte var en del av en tvåsamhet. Mina vänner har varit fantastiska, och P har varit den där klippan jag fått luta mig mot. Det är det som har räddat mig i det här. Det och mina systrar och min familj, men P har betytt så otroligt mycket. Hon har funnits på ett sätt jag trodde bara en partner skulle kunna.

Vänskap är något 2011 gett mig också. 2 nära vänner har fått barn under året och det har fört oss närmare. 2012 kommer en till älskad unge, och att se livet på så nära håll gör att döden känns så otroligt långt bort. Faktiskt har 2011 nog förtjänat priset som vänskapens år.

Pojkar då. Jag är rätt säker på att jag inte kommer vara ensam om ett år, men om jag är det så är det okej. Jag är nöjd som jag har det och känslomässigt är det ingen som tar upp särskilt med tankar. Kanske finns det någon men det är en sån liten känsla att det får vara utan mer text.

Julafton var häftigt. GemenskapsJul blev av och jag lyckades styra upp det. Det var en boost för mig och jag var stolt över att allt blev så bra.

Inför 2012 då. Det jag önskar. Förutom att mamma blir frisk igen, vilket hon ju kommer bli.

* Jag och H får installera oss i ett nytt hem, börja om men med alla erfarenheter ändå.
* Springa ett lopp. Inte marathon, men ett lopp.
* Bli klar med Statsvetenskap I/A
* Göra minst en sak på min to-do-list, som att göra den där resan till England.
* Bli klar med den där processen som pågått i 1,5 år, så att jag och H kan leva som vi vill här hemma.

Mer än så är det inte- Inga löften i år heller.

Bättre än så här blir det nog inte i år. Jag känner mig ganska tom och trött. Rik, men trött. Jag är okej. men lite förvirrad. Glad men ändå sorgsen. Det blev inte som jag tänkte och trodde. men det är ändå bra. Det är svårt att sätta ord på alla känslor, faktiskt.

Gott nytt alla ni. Jag önskar er ett fint 2012. Ställ inte för höga krav på det, men inte för låga heller.

//Ew.

Annonser

2 thoughts on “Nyårskrönika 2011.

  1. Jag önskar att jag kunde summera tiden som går och tid som kommer som du! Jag vet att det är bra att göra och du är SÅ bra på det. Tack kära, kära Evelina!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s