Alltså tårar.

Idag har jag alltså varit på BUP dit jag går med jämna mellanrum för att utvärdera det jobb jag gör med H varje dag. Ett jobb få vet något om, eftersom att alltför många har så jävla många goda råd att ge. Som ‘det är bara en period, det går över’. ‘Perioden’ har varat ungefär 4 år. Och kanske går det över, men det är irrelevant just nu. Så jag är oftast tyst.

Iaf, där går jag och träffar världens bästa tant. Hon är underbar och gör stor skillnad i mina och Haeylis vardag.

Idag satt jag hos denna barnsocialpedagog och grät. För att det är jävligt mycket nu och för att jag oroar mig mycket för H. Och för att hon säger så fina saker om mig och det är jobbigt.

Idag fick man ett litet pepparkakshus som en annan tant gör varje år och lämnar in, och så får de barn som går på BUP ett sånt. Jag tänkte att H skulle bli så himla glad, hon som har varit så art de senaste dagarna. Så jag grät lite. (Gråter sällan just nu, och jag brukar gråta mycket). Tog det lilla fina huset i en påse och satte mig på bussen.

Påsen stod på sätet bredvid mig och jag höll på att avsluta ett samtal när en karljävel dundrar in på bussen och kastar sig ned på sätet bredvid mig utan att titta. Bussen var full av tomma platser. Så nu är huset krossat och tårar steg upp i ögonen. Jag blev givetvis tvärförbannad och gav honom en mördarblick, frågade om han hade ngt ömtåligt jag kunde krossa i påsen och stoppade fler tårar från att falla.

Vad fan är felet på mig idag??? PMS är det inte. Återstår väl bara att det är stressen. Men jag har inte tid.

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s