Standard

Önskelista.

Okej. Jag klarar inte av dejtingsidor, Luleå är för litet för att det ska funka. Men jag har ju ändå en lista på vad jag vill ha. Jag förstår att den faller på sin orimlighet, men ändå. Nu blottar jag mitt innersta här. Man kan inte få allt, men något. Och jag vet ju egentligen inte vad jag vill, så har det alltid varit. Det dyker upp när jag är som minst redo att kompromissa och så blir jag kär. Helst blir jag det inte nu, jag är liksom upptagen med annat. Och lite sårad fortfarande, med väldigt svårt för att lita på någon. Men det har de flesta. Den här listan innehåller många saker som pojkvänner haft, det är snarare en lista med the best of liksom. Vissa saker jag saknat, men ingen dess mot någon!

Nå, here it goes…

Ålder: 30+.
Inte för allvarlig, jag har väldigt svårt att se mig med någon form av juppiekvarleva.
Inte nån clown, inte bara trams, vilket för mig till nästa –
Det måste finnas ett djup, och bra koll på sina värderingar.
Ta ställning. Inget ‘jag röstar inte för att öööh det finns ingen som tycker som jag’ Nähä, vad tycker du då? ‘Äsch jag bryr mig inte om politik’. Nähä…
Politik: Givetvis inget högertrams. Behöver inte vara Sosse men i det blocket. Och ingen vänsterextrem heller.
Det måste finnas IQ
Ska tycka om närhet, men inte för mycket. Inte klistra på, men en hand på låret eller så när man kollar film är ju nice. Och en hand på lämpligt ställe när man går förbi varandra hemma, en kyss när man ses. Absolut inget hångel på Storgatan (förutom på fyllan eller om det hänt ngt riktigt fint, då är det okej. Men lite känsla där. Hålla handen kan väl gå an i extrema fall men ingen vana)
När jag är ledsen är det inte okej att bli irriterad eller dra sig undan. Jag må vara ganska hård ibland men är jag ledsen vill jag att han finns där.
Barn, han måste ha barn. Och inte vilja ha fler, för här är det slut föda barn. Jag kan inte få fler barn och vill inte ha några fler. Bonusbarn är självklart helt okej men drömmen är någon med större barn, typ gymnasiet eller äldre. Men det fäster jag ingen vikt vid, det kommer inte spela någon roll.
Däremot, han ska ha en schysst relation med mamman eller inte ha någon alls. Inget drama tack, ingen pajkastning eller så. För då är de inte klara med varandra och sånt orkar jag inte med.
Sport. Han måste gilla sport, men inte till vilket pris som helst. Det finns viktigare saker. Om det inte är SM- eller VM-final i hockey eller fotboll, då är det mesta irrelevant. Det är inte okej att dra utan mig, om inte jag är iväg och kollar matchen själv, men generellt sett får han se den med mig. Och sina polare om han vill, men det är ett gemensamt intresse.
Han ska ha sitt eget liv. Jag också. Göra grejer ihop är bra men inget gnäll vid utgång eller om jag reser bort. Inget drama.
Svartsjuka. Respektera mig. Man åker tex inte hem till en tjej och hänger hela natten om det inte är en tjejkompis sen innan vi träffades. Men jag är inte svartsjuk, pissa inte på det – var ärlig!
När jag är grinig, säg åt mig. Mitt humör ska inte gå ut över dig. Men fråga vad det är, jag svarar.
Min unge är det viktigaste som finns. Hantera henne på samma sätt som mig. Var delaktig men någon pappa blir du aldrig.
Jag vill gifta mig, men det är okej om det inte händer. Däremot tänker jag inte bo själv resten av livet.
Träning är viktigt, en bra kosthållning också. Jag låter det vara så…
Han ska veta vad jämlikhet är, och inte tycka att det är trams. Jag tänker inte diskutera matlagning, städning eller annat fjanteri.
Humor. I princip allt går att skämta om men allt har sin plats. Taktkänsla helt enkelt.
Musik är livsviktigt. Ultimatum Thule är inte okej. Dansband går bort. Jag gillar massor med musik, men hårdrock har jag svårt för. Johnny Cash och sånt är perfekt men jag gillar det som spelas på krogen också. Och det mesta där emellan.
TV-spel är grymt, teknikprylar generellt är awesome.
Jag gillar skor, och jag gillar smink. Jag gillar kläder, allt från slampigt till strikt. Om jag frågar om ngt är snyggt så vill jag ha ett svar. Jag undviker frågor som ‘ser jag tjock ut i det här’, det är så lamt på ngt sätt.
Sex är viktigt, så är det ju. Huruvida man är bra eller inte sitter i attityden. Sex är kul, och på lika villkor, såklart. Men…
Jag gillar manliga män. Som utstrålar lite testoseron. Nu blir väl folk förbannade och tänker att jag är en hycklare och vad är manligt och kvinnligt och bla bla bla. Jag gillar män, som är starka och som håller upp dörren och sånt där. Som kan borra och meka med bilar. Sen att jag kan en del av sådana saker själv, och gärna gör de, är irrelevant. Jag gillar tanken på det bara, så är det. Sen får han gärna vara jordens teddybjörn men en tatuering på starka armar redo att rädda mig från nöd – det är min melodi. Det behövs inte, jag kan rädda mig själv, men ändå. Sån är jag.

Ni fattar – det här är svårt. Men nu är jag såhär helt enkelt :)

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s