En lugn dag, men bra ändå.

Jag är livrädd för lugna dagar, för tid till eftertanke och att stanna upp. Men idag sov vi extra länge, åt pizza till middag och har tittat på Pippi. Bara jag och H. Låtit tiden gå sakta, ingen stress – vi är lediga i många dagar nu. Och det har gått bra. Eftersom att jag var ut igår, och stod på dansgolvet i 3 timmar, har jag varit inbäddad in bomull idag… Och H, som fått sova ut både igår och idag, har varit så glad.

När tankarna stack iväg var det inte mot cancer och ensamhet, utan mot annat. Jag dundrade på med Melissa Horn, fast besluten att ta tillbaka henne och hennes ord fick mig att le. De inger hopp, de påminner om hur det varit men de vittnar om att det ju faktiskt blir bra, alltid.

En skurad ugn blev resultatet, jag tänker att det är lika bra att börja göra sånt nu, för om några månader bor vi nog inte här längre, om allt går som det ska får vi en lägenhet snart. Vi hoppas iaf på det. Tänker mig oxå någon typ av julstädning, men eftersom att det aldrig blir särskilt skitigt så får man gå på sådana där saker. Det gick fort, vi använder ju aldrig ugnen längre :)

Jag börjar se att jag har det jag vill omkring mig. Tyvärr för mycket cancer bara. Men det kan jag inte påverka. Fritid och relationer däremot. Det kan jag välja. Jag har dragit ned allt till minimum av båda delarnas för att orka med jobb och för att få så mycket tid jag vill till familj. Men nämnden behåller jag, och politiken i övrig till jag ge mer tid. Träning försökte tag förtvivlat få tiden att räcka till men det är svårt, dock livsviktigt. Jag måste. Jag röker som aldrig förut, mer än ett paket om dagen. Det gör jag inte när jag får träna. Jag ska ta mig tid till det. Måste bara ta mig tid att köpa ny bil så att det blir möjligt. Men det är en detalj bara. Sen är det H’s dans, den är också viktig. Jätteviktig.

Och sen var det relationer. Vänner. Där måste man inte prioritera. Jag har världens bästa människor omkring mig, helt fantastiska vänner som alla förtjänar ett pris. När det skiter sig sluter de upp, tyst och självklart. Det är otroligt, jag känner mig rik, trygg och älskad. Magiskt. Jag väljer bort människor när det känns befogat men just nu har jag de jag behöver på den nivån jag behöver. Önskar mig mer tid med alla men nu är det som det är. Alla har sina liv, sina familjer och tiden ska räcka till allt, men vi är okej,

Och män. Ja, vad säger man. Att vara singel har varit lika med ångest, men jag trivs ganska bra. Jag väljer själv vad jag lägger min tid på och vad jag gör med den. Jag vill inte leva så resten av livet, jag är tvärtom ganska redo för att settle down. Men den hör gången ska jag göra det rätt, och lyssna både på magkänslan och hjärtat. Låta det ta den tid det tar. Inte för att jag inte gjorde det sist, men det var faktiskt första gången jag gjorde det på ett bra sätt. Men jag är ju singel nu, och nästa gång kommer det inte bli så. Jag nöjer mig inte med mindre än forever after… Inte nu, inte på en gång, jag kan ta det lugnt eftersom att jag tänker satsa på något som kommer fortsätta vara… Och så länge tänker jag ha kul helt enkelt ;)

Nu ska jag lägga mini, och se vad jag kan utföra mer för stordåd här hemma…

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s