Önskar.

Åh som jag önskar att jag kunde skriva här. Att tankarna i huvudet kunde komma ut. Men det är som värsta blockaden. Jag kan inte gråta heller. Det är som att hjärnan bestämt sig för att skärma av. För allt annat kan jag. Skratta rått. Gnälla. Oroa mig. Men inte skriva. Och inte gråta. Det måste ju hänga ihop på något vis. Kanske är det bra. Jag tror ju på att kroppen kan fixa saker själv, precis som den kan läka skelettet. Utan att förtränga då.

Så det är väl det den gör då helt enkelt…

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s