Bla bla bla träning.

Idag var jag och tittade på innebandy, och kom hem med en svullen fotled. Jag skulle klättra lite för att smidigt komma ut. Och trampar längst in på en sån typisk läktar-stol, som givetvis viker sig in och jag trampar snett. Förra fredagen trappade jag snett med samma fotled och blev blå, det hade just lagt sig. Nu fylldes istället den ganska rymliga skon av min fot och så fort jag kom hem lindade jag hårt. Nu väntar jag på stickningar och domningar så att jag kan lossa liiiiite grann och hoppas att det ger sig. Det är ingen stor grej, inget allvarligt eller farligt men det gör ju ont och då ska man inte pressa sig så hårt. Och jag har 2 löp-pass på 20 dagar. Det springs inga maraton på det. Inte av mig iaf.

Pappa, som också ska springa, han får allt att se lätt ut. Visst tar det väl emot lite och jag har hört honom ryta till under ett hårt fyspass på boxningsklubben, och han ser rätt slut ut efter Sthlm Maraton. Men jag får alltid känslan av att han skulle kunna kliva upp ur sängen efter ett par timmars sömn, leta upp löpskorna, springa runt som en yr höna för att leta sitt SL-kort och sen glida in till stan, hämta nummerlappen, och hänga i startfållan med en cigg i mungipan och sen liksom flyta över Stockholms gator med en Pressbyrån-kopp i ena handen och ändå slutföra det satans loppet. Inget ser särskilt svårt ut. (Eller jo, när man ber honom kolla hur bussen går från Hertsön till stan, då ser han faktiskt riktigt lost ut).

Jag behöver lära känna någon som kan peppa mig och tvinga ut mig fast jag är trött, fast det gör ont. Även om det bara är för en cykeltur på gymet. Och som också vill springa Maraton. De flesta tycker att jag är störd på något sätt som alls försöker, varför springa 4,2 mil när man antingen kan köra eller stanna hemma och äta gott istället? Andra tycker att jag är rätt beundransvärd, men de känner mig inte och vet inte hur många upptåg jag aldrig slutfört. Så jag behöver nån som är pepp. I brist på detta driver jag på mig själv, återigen. Klappar mig idag på axeln för att jag blev onykter i fredags och inte rökte. Imorgon kväll ska jag klappa mig på axeln för att jag sprang 3km långsamt på Ormberget, eftersom att fotleden gör ont och jag nyss varit riktigt risig i halsen. Ett pass i taget då. Igen.

God kväll.

//Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s