Mobiler.

Jag läste baksidan på en bok en gång som var skriven helt på en mobil. Det var en tjej som hade skrivit den, tror hon var juridikstuderande.
Förutom att hon var väldigt driftig, uppenbarligen, minns jag att jag undrade hur fan hon klarat det på en vanlig mobil. Konstaterade att hon säkert hade en touch-mobil med qwerty.

Sen jag skaffade min N97a har jag tänkt på att hon nog hade en vanlig knappsats för det går ju för fan inte att skriva långa snabba saker på en touch. Eller så är det bara jag och alla jag känner som har problem. Alternativt så ska man ha en ifån…

Jag vill ha en mobil med stor stor skärm, som den här eller ifånen. Men jag vill ha en vanlig knappsats också, som på låt oss säga en 3310a eller så kan jag sträcka mig till en likadan som N95. Den ska ha full touch helt oberoende av knappsatsen. Helst ska det vara Nokia men det går bra med något annat, bara det inte är Samsung för deras skärmar och jag går inte ihop. Kameran ska vara minst 5mp, vara minst lika bra som på N95an, ha linsskydd och en bra blixt. Alltså inte som på den här där halva bilden blir ljusare, dvs på högra sidan dlr också blixten sitter. Den ska inte ha Windows Mobile.

Den telefonen finns inte ännu så jag fortsätter muttra.

Kram Ew.

Några förslag?

Posted by Wordmobi

Är det dags nu.

Små, små saker händer som får det berömda Hoppet att skymta förbi där ute. En lång, kall, mörk och sorgsen vinter är över men jag förväntade mig inget annat än en kort, sorgsen vår innan en ännu kortare sorgsen sommar. För till slut vågar man inte, och vill inte, hoppas och tro. Man får så mycket dåliga nyheter att man till slut blir nästan förtvivlad när bra saker händer – det blir bara ännu en topp att falla ner från.

Och då har man hamnat på ett dåligt ställe mina vänner! För man måste tanka energi från topparna för att orka resa uppåt igen när man trillat ner i en dal. Det säger sig självt. Men vid en punkt så förvandlas energitankningen till något jobbigt i sig, man längtar efter något konstant och konsekvent, oavsett om det är bra eller dåligt.

Mitt 2010 har absolut inte bara varit dåligt, men i december hände något jag trodde aldrig skulle hända och sen har det liksom bara rullat på, saker har helt enkelt aldrig blivit bra utan knappt har man vant sig vid en dålig grej så har nästa hänt.

Min examen gjorde mig glad i en helg, sen kom jag ju på att jag tagit examen in i ännu en arbetslöshet. Visst det löser sig på sikt, men jag skiter faktiskt i på sikt, jag lever Nu, vi behöver få en bra tillvaro NU! Jag är stolt över att jag avslutat min utbildning och allt det där, absolut.

Idag ringde någon och tänker hjälpa till med något jag aldrig trodde jag skulle få hjälp med av denne någon. Det är en lite hopp-grej, om det går vägen så är vår sommar definitivt räddad och utan fara. Men det kan ju skita sig, och det är jag fast besluten att tro att det kommer göra.

Jag ringde upp någon idag och tiggde om ett jobb, och ska få komma och träffa dom på torsdag. Men det finns Ett Stort Problem och det behöver inte vara något problem, det kan halka igenom ändå, men i den händelse att det visar sig förstöra Allt så tänker jag vara övertygad om att det här bara är livet som försöker lura mig till att hoppas och tro för att sen trilla pladask igen.

Så här är Negativa Ewelina igen, helt enkelt för att jag inte vågar vara någon annan just nu!

Kram Ew.

B

Sprutor.

Snart dags att åka och lämna Myran på dagis innan det ska ges spruta till mamma igen. I fem dagar ska hon ha en liten spruta i magen för att stimulera benmärgen att producera (förhoppningsvis) friska vita blodceller.

Vi har ju blivit med katt, på heltid. Sen vi bestämde oss för att behålla honom har  han blivit helt knäpp! Det matchar resten av familjen men jag tycker ändå synd om honom, trodde inte att det smittade så snabbt. Nåväl, nu är vi 3 i den här familjen och rätt nöjda med det.

I övrigt så fick jag igår ett mail från en av miljösamordnarna på landstinget i Norrbotten. Han har läst mitt arbete och vill att jag ska dra mina synpunkter inför hela landstingets miljönätverk i slutet på maj. Och få betalt för det. Jag är rätt nöjd med mig själv faktiskt.

 

Kram Ew.

 

B

Nyheter.

Ibland, ganska sällan, kollar jag på nyheterna på morgonen. Jag borde göra det oftare, för jag hittar alltid en hel del saker som får mig att förundras över vad folk tydligen inte vet.

I morse berättade TV4 Nyheter att den nuvarande regeringen sätter privata intressen före naturens välbevarande, och den biologiska mångfalden i skogarna i vårt land. Ja tänka sig. För mig är det viktigt och visar återigen att det arv av socialistiska ideal jag fått av mina föräldrar är helt rätt. Inte för att politiker i allmänhet kanske bryr sig så mycket om just skogar, men det finns ju bättre och sämre.

En annan “nyhet” man pekade på i TV4 Norrbotens nyheter var att förkylningar och vinterkräksjukan (calici) återigen sprids på förskolorna i Luleå. Därför uppmanade man att barnen smittar ett par dygn efter att de blivit friska och därför ska stanna hemma. No shit Sherlock. Det gör mig så förbannad att man måste påpeka det, för det är något alla vet. Ändå ser man ungar på förskolan som man vet gick hem kräkandes i förrgår. Det är inte okej! Jag kan bara hoppas att dessa ungar är de som blir sjuka mer än en gång i varje epidemi.

Det är inte kul att ha en unge hemma som är frisk när man kan vara på jobbet, men så är det helt enkelt, man får ta det helt enkelt! När man har en mamma som är nere på 10% av sitt immunförsvar 5 dagar varannan vecka, då vill man inte ha en unge som får calici-virus. Så jag tänker fortsätta plocka hem henne så fort någon börjar spy, även om det naturligtvis inte är optimalt för någon utav oss. Nåväl.

Det var mer som gjorde mig arg, ledsen och konfunderad. Som att amerikanska soldater sköt ihjäl ett gäng människor från en helikopter, bl a en journalist och en fotograf. Det här var 2007 och blev offentligt nu. Men så är det, så var det och så kommer det väl alltid vara i krig. Det är intressant hur vi rasar när amerikanska soldater gör såhär men nickar instämmande när andra nationers militär gör liknande saker. Som att krig kan skiljas från krig, som att människor från väst inte kan göra samma saker som dom från öst. Och varför tycker vi att det är karaktärstypiskt när terrorister har ihjäl oskyldiga men inte när amerikaner gör det? Krig är fucking krig, skit är skit och vansinne är vansinne.

Nu ska jag fortsätta min dag, hoppas ni får en bra sådan!

Kram Ew.

B

Felefoner.

Ibland önskar jag verkligen att min telefon kunde läsa mina tankar lite bättre. Inställningar i all ära – nog fan kräver dom lite väl mycket handhavande ibland. Kunde den åtminstone ställa frågor för att underlätta, men nejdå man får själv fixa och göra. Men så är det en död klump också, och någonstans är jag väl glad för det också.

Idag fick jag lyssna på en kär vän, det var skönt att kunna det, att vara en sån som man kan prata med och som lyssnar. För att jag är jag. Länge nu har jag inte varit den personen för just någon, men jag börjar tina upp. Så är det när det krisar runtomkring, man blir liksom en lite bättre person. Knasigt kanske, men så är det.

Imorgon kommer mormor, hon ska husera på Ytterviksvägen och göra det lite lättare för lilla mamma. Hon är efterlängtad och det ska bli skönt att få krama om henne igen!

Så nu godnatt :)

Kram Ew.

Bloglovin

Bilar och annat skräp.

Det är väl som med det mesta, allting kommer i plural. En sak som man upplever som dålig följs av flera saker. De senaste 3 veckorna har varit några av de mest påfrestande i mitt liv, i den bemärkelsen att många saker jag upplevt som dåliga har skett. Man ska inte vara alltför snabb för att säga ATT dom är dåliga, saker man tror är skit kan visa sig vara bra. I det här fallet är sannolikheten extremt låg att detta ska vara sant, men man kan ju alltid hoppas.

Hmm, grejen är att jag har mått sämre. Jag har mått sjukt mycket sämre. Vilket får mig att fundera lite på vem jag är numera, och vem jag var. Jag har brutit ihop över små jävla skitsaker, åtminstone i förhållande till cancer och proppar i hjärnan, eller i förhållande till krossade drömmar. Och nu har jag inte brutit ihop. Tvärtom har jag växt och ställt mig över en hel massa grejer. Jag kliver upp, jag gör sånt jag måste (i tid dessutom!) och jag skrattar flera gånger under dagen. Jag gråter iofs också ibland, tom riktigt rejält mycket ibland, men jag står på båda benen och den där lilla blöta Ewelina-fläcken existerar inte längre. Så vad är skillnaden nu och låt oss säga för 4 år sen? Ja, två uppenbara saker – Haeyli och Lithium. Båda två är mina nya livspartners, som kommer följa mig ända till jag dör. Två bra saker jag fixat faktiskt :)

Men det känns också som att något är ändrat på insidan. Det där jag har väntat och väntat på ska kicka igång har infunnit sig. Man bara gör för att man måste. Och jag inte bara klarar det, jag är riktigt jävla bra på det. Det här med livet är liksom min grej.

Så mitt i allt sorgligt, skrämmande och rivande ont så är det ändå okej. Jag är som ett berg som bara står här, och jag gör rätt. Jag väljer rätt, jag lägger energin där den ska vara och jag hittar tid till att tanka på min energi på ett sätt som inte kostar något för någon annan. Jag är inte felfri och jag är inte bättre än någon annan, de flesta av de jag känner gör likadant som mig. Jag har bara inte varit en del av den gruppen förut, nu är jag det. Jag kan inte säga när det hände, och jag kan väl knappast lova att jag inte faller ihop någon gång (kan nästan lova att jag kommer göra det någon gång) men någonstans har jag funnit den där grundtryggheten jag sökt efter så otroligt länge.

Läs mer