The show must go on.

Eller måste, det måste den inte. Men världen fortsätter i stilla mak att snurra, trots det som hänt. Hur kan det vara så? Tom jag själv bryr mig om världsliga saker som festen i lördags och min framtid. Jag trodde inte att det skulle bli så om jag någonsin fick beskedet att någon jag älskar har cancer.

Många pratar om att man blir så “leva för dagen”-aktig, nästan religiöst. Det har aldrig varit något jag klarar av, och är inte nu heller. Däremot vaknade jag upp och insåg att man ska fånga det som är bra med varje dag. Om man kan finna något gott i varje dag, och hålla fast vid det istället för det som varit dåligt, då spelar det ingen roll om man vaknar imorgon eller inte – för man såg det vackra.

Skit händer alltid, dåliga dagar och förjävliga nyheter. Man ska sörja det, man får vara ledsen. Jag har trott att man är svag om man visar sorg eller tårar under resans gång, av någon anledning blev det en sanning. Men nu vet jag ju att det är inte så – man hanterar saker på sitt sätt och om det är något jag absolut inte är så är det svag!

Igår fick jag lära mig ännu en sak som är ny för den här situationen, något jag kan hjälpa mamma med. Jag kan inte beskriva i ord hur tacksam jag är över alla praktiska saker jag kan hjälpa henne med under den här tiden, för det är något jag är bra på! Alla vi som finns runtomkring bidrar med det vi kan, och det är fantastiskt hur så många bidrar med positiva ord och energi. Tillsammans bidrar dom till att inställningen är bra, och det är så man kämpar celler som blivit loco!

Idag ska jag iväg på något som förhoppningsvis kommer leda till att vi får det bättre här hemma. Ingen jobbintervju dock, men en sån kan någon gärna kasta hit också! Nä, det är något annat som än så länge får vara hemligt, så hoppas vi att det blir något konstruktivt på fredag!

I veckan ska våra examensarbeten dimpa ner på en CD-skiva i brevlådan, och jag ska lämna över mitt till en miljöansvarig på landstinget. Han vill så gärna läsa arbetet, och var beredd att betala för det också. Men det behöver han inte, jag nöjer mig med att jag får en projektanställning där jag kan leda arbetet med att genomför de förändringar jag föreslagit :)

Skämt åsido, ett jobb skulle vara nice.

Hmm, examen har jag ju också tagit. Det gick väl ungefär jättebra. Jag fick inte högsta betyg i alla ämnen, vilket jag tyckte att jag skulle. Men å andra sidan jobbade jag i genomsnitt 65% under året som största delen av kurserna jag inte fick VG i gick, och min dotter var sjuk i genomsnitt 10 dagar i månaden samma år. Så jag har nog gjort mitt bästa utan att bli sjuk i huvudet. Vilket jag också blev inte mindre än 4 gånger samma år. 2009 var betydligt lugnare, men då hade vi 16 veckors praktik och läste de kurser jag fick VG i. Haeyli var sjuk ungefär 3 dagar varje månad och jag blev inte knäpp en enda gång. Däremot gick jag upp nästan 10kg – litet samband där. Nåväl, 2009 var ju uppenbarligen ett bra år :)Jag fick iaf stipendium för bästa examensarbete – mycket bra jobbat Ewelina!

Nu är det dags att kolla arbetsförmedlingen och sen åka iväg till det där. Och till mamma. Och just det, handla nya koppar för presentkortet jag fick av JO till examen. Fick en massa saker, halsband och armband, sänggavel och resårmadrass och vackra blommor och presentkort till nya skor till sommaren!

Kram Ew.

Annonser

Skriva några ord kanske.

Det är som svårt att få ner saker på pränt numera, sen när har jag haft problem med det? Å andra sidan gör jag ju inget annat än pratar – det kanske beror på det? Att jag har någon som lyssnar och faktiskt vill lyssna, på ett sätt jag inte upplevt förut?

Idag har jag fixat här hemma, sakta men säkert blir det som jag velat. Konstaterade att jag fått mitt sovrum i vitt och ek nu, precis som jag velat sen min första egna lägenhet för 9 år sen :) Utveckling kallas det va? Fållade gardiner med fållfix, också utveckling. Jag har annars alltid använt mig av nålar eller häftat upp dom. En metod som jag även använde på jeans förr. Fållfix funkar kanske på jeans… Hmmm.

Imorgon ska jag försöka ragga upp en borrmaskin och slänga upp 2 hyllor och flytta en tavla. Stora steg. Det känns konstigt att sånt där fortfarande är viktigt, nu när C hänger över oss. Pappa ligger fortfarande på sjukhus utan att vi vet vad som är fel. Och ändå har jag placerat ut ljusstakar och hängt upp gardiner idag. Så märkligt. Här är Dramaqueen sen många herrans år och ändå är jag förvånansvärt lite Drama.

Men imorgon händer något annat också. Vi Får Svar. Svar är bra, då har man något konkret att förhålla sig till, jag är en praktisk människa, det är vad jag gör bäst. Och det håller jag hårt vid, tror att det är bra att vara praktisk.

På lördag tar jag examen, får mitt examensbevis, äta middag med klassen, tacka lärarna och gå ut och dansa bort natten, bli berusad av alkohol, stolthet, glädje och hopp! Framtiden finns, och den kommer vara bra. Något annat alternativ finns ju inte, det förstår ju alla.

Ja, det är väl det hela för idag. Några rader blev det. För min skull, för att jag tycker om det här med ord.

Kram Ew.

Livet är ändligt.

Det trodde jag att jag visste, men så händer något och man blir påmind. Igen. Och det suger så otroligt mycket. Man tror att man landat och har koll, och sen har man inte det. Väggarna rämnar och man förstår, på riktigt, att saker som inte händer en, händer.

100 mil härifrån ligger pappa på SÖS, vi hördes av vid 5 och då hade han precis klivit av skjutsen med den snälla ambulansen och landat på Akuten. Han kände sig bra och i form och tror själv inte att något är fel. Han skulle ringa på en gång då han fick åka, och här sitter jag och har en dålig känsla i kroppen. Lugn på något sätt.

Sist jag hade den här känslan var utanför Sunderby sjukhus i tisdags då den andre förälderna var 40 minuter sen till vår träff, och hade inte ringt. Då hade jag rätt i min känsla. Eftersom att hon nu själv gått ut med infon, kan jag göra det också. Jag orkar inte dra orden IGEN till folk kag träffar, men jag kan inte låta bli att berätta för folk eftersom att hela min verklighet är typ upp-och-ned. Jag kan inte, INTE säga något för det upptar så mycket tid just nu, jag tänker knappt på något annat än det där jävla C-ordet som flyttat in i vår familjs vardagsrum. Till skillnad från flodhästen snackar vi om det iaf.

Läs mer

Olika stadier.

Att blogga är nog en process som vilket skrivande som helst. I olika stadier i livet skriver man mer än andra. Under lång tid har jag skrivit mindre, drygt 2 år :)

Just nu funderar jag mycket. Särskilt på varför jag alltid verkar hamna på samma ruta i resonemang kring mig själv. Jag bestämmer mig gång på gång för samma saker, och jag kommer gång på gång fram till samma saker. Det är otroligt frustrerande att leva så. Frågan är när det är nog, när jag faktiskt gör dom där förändringarna jag vill göra?

Vem vet? Just nu känns mycket svårt, läskigt men också spännande. Jag är utmattad och vill bara sova, jag gillar inte att tänka på framtiden. Ändå är jag säker på att framtiden kommer lösa sig till det bäst, som alltid.

God morgon världen!

Kram Ew.

Vad hände.

Energin tog slut. tvärstopp. Jag orkar knappt gå upp ur sängen och när jag väl gör det känns benen som cementklumpar. Hoppas det går över till när den nya kursen på LTU börjar. Misstänker att den går över på en gång om jag får ett jobb. Inte om, NÄR. Kanske är det som vakuum som bildats efter 2 år av konstant stress och nu ingenting. Tomt. Inte ledsen, bara väldigt väldigt trött. 2 år av konstant oroande och nu fortsätter oroandet ännu mer – spelar också in? Det tar liksom inte slut även när det är slut.

Solen skiner och jag vill inte gå ut. H är världens bästa unge och hjälper mig att laga mat!

Kram Ew.

Snart.

Nu är det bara dryga 2 veckorna kvar på skolan. Sista arbetet är inlämnat och alla kurser är slut. 4 betyg är kvar att bli satta men innan veckan är slut har vi dom faktiskt. 5 VG och 2 G hitills och jag förväntar mig lite fler G. Mitt examensarbete fick ett stort fett VG vilket jag är otroligt nöjd och stolt över! Klockrent Ew :)

Lägenheten går framåt, har ju alltid små projekt. Nu senast att måla delar av köket rosa och sätta upp 64 ark svart kakeldekor. Det är snart klart. Sen är det bordet som ska fixas och sen antar jag att jag är klar. Just ja, något ska målas som en text på en vägg också. Och så ska ju lamporna upp. Så okej, inte så klar då… Nya knoppar, just ja.

En ny SÄNG i examenspresent, check. Hylla ska sättas upp, inte så check. Garderoberna måste lösas, dom är så fula så jag kräks. Bort med dörrarna, upp med skenor i taket och så trolla lite där.

Lite hyllor HÖGT upp i H’s rum för filmer och böcker. Typ kasta frisbee med filmer och riva sönder böcker är väl knappast vad jag anser okej. Och filmer och böcker i starka färger i mina bokhyllor stör ju hela bilden i vardagsrummet. Där behövs det för övrigt taklampor, nya gardiner, “gömma sladdar maraton” och helst en ny soffa. Men det är extremt lagt på is.

Jag kan skita i allt det där om jag får ett jobb. Ge mig ett jobb jobb jobb.

Privatlivsstatus? Helt okej. Mer än okej. Lite flow, lite skräp utrensat och så otroligt skönt att skolan är slut. Det känns som en befrielse.

En katt har flyttat in, Magoo. Lugn, gosig, väldigt städad och renlig av sig, inte särskilt mycket kattsand. Han är tillfällig än så länge men vi får väl se hur det blir med den saken. Han är min om jag vill ha honom…

Har inget mer än så att rapportera :)

Kram Ew.