Det närmar sig.

Ett par dagar kvar innan examensarbetet ska vara inne, och jag är nästan klar. Självklart har jag ju lite annat också, en tenta på fredag och en uppgift som ska vara inne på fredag den också. Det skulle inte vara likt mig att vara ute i god tid…

Efter fredag är det opposition, först ska mitt arbete upp på tisdag och nästa måndag ska jag opponera på ett arbete. Sen är det examen 20 mars. Sen då!? Well, jag har inte lyckats skaffa mig ett jobb ännu så jag gör det jag kan bäst – börjar plugga :) Medling står det på schemat och sen ska jag väl ändå ha skaffat mig ett jobb tycker jag.

När det gäller mitt privatliv är det numera ganska lugnt igen, och lite tommare. Det är ju så att vissa människor kommer in i ens liv för att sen glida ut igen, vissa saknas mer än andra. Just nu kan jag räkna mina nära på en hand vilket faktiskt känns helt okej, även om jag naturligtvis funderar på hur det kan komma sig att jag som alltid varit så social numera drar mig för att lära känna och släppa in nya människor.

Vissa människor som inte står mig nära just nu är sådana som jag vet kommer göra det igen, som finns i mitt liv men med sporadisk kontakt. Det är riktiga vänner som trots bristande kontakt alltid kommer svara om jag ringer. Andra människor som jag blivit av med är jag bara lättad över att dom inte längre finns i mitt liv och jag hoppas att dom håller sig borta från mig och dom jag älskar. Det kan tyckas egoistiskt, men jag är inte intresserad av falskheter mer. Jag har lärt mig en viktig läxa nyligen, eller kommit till insikt kanske, det andra människor säger och gör mot andra kommer dom även säga och göra mot dig. Det slår aldrig fel. Tom där man trodde att nej, efter så här lång tid kommer jag aldrig falla offer så visar det sig att tesen är korrekt. Och det med total empiri. Den gyllene regeln “behandla andra så som du själv vill bli behandlad” är värd att nämna och försöka komma ihåg för oss alla, inte minst mig själv. Jag är på många sätt hopplös och med dubbelmoral men jag blir bättre och bättre. Jag lär mig mycket av andras misstag, att se någon fucka upp totalt genom dåligt uppförande påminner en själv om att inte bete sig så som dessa gör och man kan alltid se lite av sig själv i andras misstag – så jag vårdar det och lär mig ännu lite till om mig själv och den person jag vill vara. Mina stora misstag har jag bett om ursäkt för och de misstag jag gör idag är, tack gode gud, långt ifrån lika stora i jämförelse. Visst kommer den dagen då jag kommer såra någon och göra fel, sådana är vi människor. Då får jag hoppas att det är på ett sätt som går att reparera, be om ursäkt och kämpa för att lära mig av det. Jag har slutat svära åt folk, kalla folk diverse namn, slutat anklaga folk för saker och jag slåss inte längre verbalt. Där jag förut skrek när jag blev arg höjer jag nu rösten, och där jag höjde rösten pratar jag istället. Jag sticker inte folk med ord eller letar fraser att såra med. Jag håller mig för det mesta till saken och ger inte tillbaka med samma mynt. Allt detta har jag lärt av mina misstag och av hur folk behandlat mig. Jag vet vad som gör ont och låter bli att ge andra det. Återigen tror jag inte att jag alltid kommer kunna bibehålla samma lugn, någon gång kommer någon dra igång mig. Men att attackera min person genererar inte längre ilska utan lugn. Säkert jobbigt för någon som vill sticka kniven i min rygg, men väldigt skönt för mig. För återigen – jag är en perfekt människa utan fel ;)

Under de senaste 5 åren har fler människor passerat i mitt liv än någonsin förut. Jag har släppt in så många och endast ett fåtal har fastnat. De senaste 2 åren har jag fått några nya vänner som jag hoppas kunna våga släppa in på sikt. Tyvärr blir man restriktiv med nya kontakter när sådana man trodde man kunde lita på avverkas på löpande band. Lögner, svek, anklagelser av illvilja och brustna förtroenden får en att dra öronen åt sig. En gång i tiden var jag en “jag litar på dig tills du bevisat motsatsen”-person, numera är jag en “du måste bevisa för mig att jag kan lita på dig”-person. Och faktiskt, det kan göra mig lite irriterad. Det är inte mitt fel att folk inte klarar av att vara ärliga.

 

Dags att återgå till skrivandet nu, kanske blir det inte sitta-hela-natten-race på fredag!?

 

Kram Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s