Mittemellan.

Idag känns allt mittemellan. Inte jätteglad, inte jätteledsen, inte jättevarm, inte jättekall, inte jättepigg, inte jättetrött.

Jag börjar sakta men säkert komma till en del insikter om mig själv. Och om hur jag hanterar saker. Jag kommer till sådana insikter och sen försvinner dom igen, dom läggs i ett fack i det dolda i hjärnan och så tragglar jag på som förr. Utan att låta förändringen eller insikterna bli till handlingar som stannar kvar och blir en del av mig.

Jag har lärt mig att det inte alltid är bra att vara tyst. Jag har lärt mig att ibland måste man säga saker, på en gång, för att dom inte ska vara sårande eller för att saker inte ska framstå som att dom inte varit bra. Att ta upp saker som kan tas negativt har alltid varit en svag sida hos mig, jag tycker inte om att ta konflikter. Jag tror att en anledning till det är att jag inte tycker om ansvar, och när man pekar på något som kanske känns negativt för någon – ja då vill ju denne någon ändra på saker och då måste jag ta ansvar för den förändringen. Att kunna glädjas åt att någon vill ändra på ett beteende eller en åsikt för min skull finns inte på min karta, varför ska andra göra uppoffringar? Det är bara jag som ska det, bara jag som ska ändra på mig hela tiden – så har jag levt. Men till slut går ju inte det, man tappar sin identitet och man blir faktiskt till slut bitter. Och det är inget jag vill, eller något som någon vill tror jag. Bittrhet gör att man konstant känner sig förbisedd och oviktig. Jag vill vara viktig! Jag vill vara sedd! Jag vill vara med i gamet, påverka, förändra, göra livet bra. På jobbet skulle jag aldrig kunna lägga förslag på stora förändringar, för det kräver ansvar att ta konsekvenserna, ta folks missnöje (man kan ju inte please everybody…) och hålla fast vid sin övertygelse. Fy fan så svårt! Jag är livrädd för att få för stort ansvar när jag går ut i arbetslivet. Och ändå så har jag ju en plan, en dröm och ett mål, och då krävs att jag tar ansvar – det bygger faktiskt på att jag kan stå upp för min vision och få med mig andra.

Samtidigt är det så jävla sjukt, om mig har sagts att jag får med mig andra. Att jag kan leda. Men jag är allt annat än en ledare, vad hände!? Vad hände med mig, vad hände med Ewelina, var är Hon någonstans? Om inte jag tar reda på det och finner min väg tillbaka till det som var bra, men lämnar det som var dåligt (för just nu är jag inget av det, mittemellan…) så kommer jag snart ha kört en massa saker i botten.

Så – hur får man ordning på det? Hur ställer man sig upp och bara gör? Hur ser man till att man kliver upp en nivå och tar ansvar och lyckas ge det man får? Och hur fan slutar man älta att man INTE kan det? Fake it untill you make it. Det gjorde jag förr, och vet ni – det fungerade! Men nu klarar jag inte ens det…

På tisdag är det 1 december. En magisk månad för mig. Förra året sa jag att jag skulle ha koll på det här tills dess. Jag är inte så naiv längre att jag tror att det går på 6 dagar. Men den här gången ska jag kliva upp en nivå.

 

Kram Ew.

Annonser

One thought on “Mittemellan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s