Oj så stort.

Blir så där löjlig igen, så här 2 år senare.

Vid den här tiden för 2 år sedan låg jag och sov medan min kropp jobbade på. Vid 8 vaknade jag av att det värkte i magen i omgångar. (Och ja, trots att jag är otroligt trög, förstod jag att när det värker i magen i omgångar och man gått 9 månader + 2 dagar gravid så är det förlossnings-time). Så där låg jag och var så glad (och väldigt vettskrämd) över att idag skulle jag få träffa den där bäbisen alla snackat så mycket om. Körde igång stoppuret på min telefon och klockade varje värk som ”varvtid” och SÅDÄRJA dom kom stadigt men 10min mellanrum. Så min kropp hade jobbat på under natten.

Idag är jag på jobbet, klockan är 02.05 och bäbisen är på dagis. Mycket är annorlunda sen 2 år tillbaka, och ingenting, inte en enda sak, är sämre än för 2 år sen.

Kl 8 idag, 10 maj, kommer jag att sova ännu. Inte förrän 12.30 kommer hon hem, mitt födelsedagsbarn. Och där hemma väntar vänner, familj, ballonger och tusen ton kärlek. Ja och en hel del socker.

Som vanligt är det inte jag som står för fikat och trollandet… Istället hade vi hembesök av en tårt-bakare idag och imorgon kommer fika-leverans.

Innan Födelsedagsbarnet kommer hem ska allt jag INTE hunnit göra idag göras. Typ slå in presenterna… Men annars är det mesta klart, alla ballonger och serpentiner och tallrikar och sånt.

Så är det. Herregud. Tiden drar iväg, och man hamnar aldrig där man trodde att man skulle hamna i slutändan. Tack gode gud för det.

Kram Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s