Tån.

Hade rökt klart godnatt-ciggen (trappat ned, 1 pkt räcker 3 dagar, go me!) och knatade genom vardagsrummet i halv-mörkret och SKRÄN RASSEL LÅTA HÖGT så sparkade jag till tusenfotingen av trä med kulor på “fötterna” som slår i golvet (H älskar den). Ont gjorde det och ett leende spred sig över mitt ansikte. För jag har väntat på det där, leksaker lite här och där och slå i grejer med foten. Trodde det skulle irritera skiten ur mig men inte det, det är mysigt. Det betyder att här bor ett barn. Mitt barn.

När jag åkte till England som 18-åring för att jobba som au-pair (lär fly bort) brukade mina morgnar börja alldeles för tidigt med att väcka ungar och på vägen trampade jag ofta på saker, och svor (på svenska, så smart, och svårt att vänja sig av vid väl hemma iden). Det var svinkallt i det enorma huset på 3 våningar med 6 rum och gigantiskt kök, eftersom att mamman var för snål för att värma upp det till mänsklig temperatur. Detta resulterade i att mina bara fötter sved som eld (iofs bra, varmt med eld) varje gång en tinie tiny legobit borrade sig in under fotsulan. Detta var dödsstöten för mitt kassa morgonhumör och jag blev vilt aggressiv och fick hejda mig för att inte kasta bort varenda legobit som fanns.

Summa summarum – mina barn, andras skitungar ;)

Godnatt!

Kram Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s