Tån.

Hade rökt klart godnatt-ciggen (trappat ned, 1 pkt räcker 3 dagar, go me!) och knatade genom vardagsrummet i halv-mörkret och SKRÄN RASSEL LÅTA HÖGT så sparkade jag till tusenfotingen av trä med kulor på “fötterna” som slår i golvet (H älskar den). Ont gjorde det och ett leende spred sig över mitt ansikte. För jag har väntat på det där, leksaker lite här och där och slå i grejer med foten. Trodde det skulle irritera skiten ur mig men inte det, det är mysigt. Det betyder att här bor ett barn. Mitt barn.

När jag åkte till England som 18-åring för att jobba som au-pair (lär fly bort) brukade mina morgnar börja alldeles för tidigt med att väcka ungar och på vägen trampade jag ofta på saker, och svor (på svenska, så smart, och svårt att vänja sig av vid väl hemma iden). Det var svinkallt i det enorma huset på 3 våningar med 6 rum och gigantiskt kök, eftersom att mamman var för snål för att värma upp det till mänsklig temperatur. Detta resulterade i att mina bara fötter sved som eld (iofs bra, varmt med eld) varje gång en tinie tiny legobit borrade sig in under fotsulan. Detta var dödsstöten för mitt kassa morgonhumör och jag blev vilt aggressiv och fick hejda mig för att inte kasta bort varenda legobit som fanns.

Summa summarum – mina barn, andras skitungar ;)

Godnatt!

Kram Ew.

Annonser

På det hela en bra dag.

Måndagar är långt ifrån min favorit dag, jag sträcker mig inte till att säga att det är den sämsta dagen på veckan eftersom att jag är rätt säker på att de sämsta dagarna i mitt liv knappast uteslutande varit måndagar. Dessutom vet man aldrig vad som händer om man säger en sån sak. Skit samma.

Just den här måndagen har iaf varit bra, en helt normal dag utan några större händelser, bra eller dåliga. Bara en lugn dag helt enkelt. Fick sluta tidigare och jag åkte direkt och hämtade H, vilket tog en halv evighet men det blev utan bråk eller gråt :) Sen mötte vi upp med lillasyster och gick till Lulebo. Där hade det kunnat bli en dålig dag men jag tog ett djupt andetag och var trevlig och allt slutade bra. Ville inget särskilt, bara fixa med en nyckel, hämta en tagg och skaffa ett nytt filter till fläkten.

Sen åt vi en sjukt god middag, skagenröra och vitlöksbaguetter. Röran gjorde jag själv, det är 1,5 år sen men smakade lika jävla gott som sist :)

Och nu är jag på väg i säng igen, tidiga kvällar för mig nu :)

Kram Ew.

Härligt härligt.

Nästan hela vägen till praktiken var det barmark, det känns lite grann i kroppen att våren är på väg!

I går var vi på Max och åt, jag och Haeylisen. Jag läste DN och drack kaffe medan Haeyli sprang omkring och lekte med små pauser av glass-ätande vid bordet. Det var en väldigt trevlig stund på 1,5 timme för 97kr och då ingick middag, dricka, kaffe och efterrätt. Och DN.

I morse var livet inte fullt lika roligt när klockan ringde halv 6, ett resultat över mitt projekt att ta kontroll över morgnarna så att dom inte består av skrik, ilska och slag (det är jag som blir spöad av min 2-åring, så det är okej) varje dag utan kanske bara ibland. Och i morse var den bästa morgonen på väldigt länge. Så när hon vinkade hejdå genom fönstret på dagis, skrattandes, då kändes livet så där roligt igen :) Ibland går det upp och ibland går det ned som dom säger.

På onsdag ska jag till läkaren och prata om den här migränen jag har. Fick tiden till barnmott idag också, det är dags för det i april. Jag hoppas att vi efter den här gången kanske inte behöver komma igen, bara öronmott kvar hon ska till, den tiden väntar vi fortf på, borde också komma snart. Till sist har jag bokat ännu en tid idag, men den här hemlig och bara för mig :)

Om 1,5 månad fyller hon år min unge. Häftigt!

Kram Ew.

Caving in.

Nu har jag gjort mitt i prova och testa och prova, nu får läkaren ta över.

För ett par veckor sedan klampade jag iväg och köpte lite mediciner för att ha nästa gång det skulle tränas, utifall att det skulle bli migrän. I hemlighet tänkte jag att om jag lägger 200 spänn på 2 doser medicin så lär det väl aldrig komma igen. Hade utmanat ödet tillräckligt genom att träna 2 gånger sen migränhelvetet tågade in i mitt liv utan att det slutat i katastrof även om gången innan i torsdags slutade med att jag fick avbryta efter halva passet och gå ut och hälla i mig läsk för att försöka förhindra utbrott. Och det funkade, det gick tillbaka och var bara lite molande huvudvärk.

Så i torsdags knatade jag iväg till träningen på egen hand, ny relaese på BodyStepen och allt. Frukost, lunch, middag och vatten. Trygg i att där hemma låg mina två fixar med medicin att snorta in i näsan körde jag på och njöt och allt var skönt. Den vanliga tröttheten i skallen som jag ALLTID haft men som aldrig förr slutat i skrik och gråt migrän-skit. Efter träningen kände jag att det gjorde ont och att det nog skulle kunna komma att göra väldigt ont sen. Så jag drog hem på en gång och drog i mig en sån där snort-grej. Och sen gick det fort utför. Först spydde jag, sen bad jag mamma hjälpa mig lägga H innan hon åkte hem, krälade runt på golvet och läste bok och höll på och H la sig och somnade på stört så jag lyckades iaf få henne att vara glad och trygg. Mamma åkte och jag kastade mig i sängen för att vänta någon timme på att det skulle gå över.

HAH vilket skämt. Efter att ha ringt och bett om råd och försökt sova utan framgång fick det bli ring hit en vän. Sen spydde jag lite till och låg och grät skrek och vred mig. När vännen kom var jag helt borta av det onda. Det första jag gjorde var att trycka i mig något starkt som skulle få mig att somna. Det fungerade inte. För att inte bli så långrandig så blev det spy ta mer piller kvida hallucinationer och konstiga tankar (bla var det 5 migräner som slogs om mig och liksom skulle byta av varandra för att se till så att jag jämt var plågad. Ibland drog alla sig tillbaka, då var det skönt).  Och det var ändå innan jag började ta piller.

Iaf. Det var förjävligt. Och I’m done. Ingen mer träning förrän någon gett mig något som faktiskt kommer fungera. Jag är ju livrädd. Till slut hade jag stoppat i mig vad som helst. Och det är inte alltid ring hit en vän är möjligt. Fast jag hade nog mordhotat mina vänner för att få dit dom i det läget. Tyvärr.

Och till er nu som säger att migrän är inte så farligt och jag skulle bara veta hur det känns när det drar igång på riktigt och bla bla bla så kan jag bara säga Okej. Det finns dom som håller igång i flera dygn, när jag väl somnade, och då hade det i princip gått över, sov jag 4 timmar och sen vaknade jag igen och det var borta. Så antagligen är mina anfall inte så farliga, har ju tom haft ett som gått över efter bara ett par timmar med hjälp av bara Citodon och vila.

MEN när det pågår, är det så här. Jag har fött barn, och fick panik och vred mig och grät och skrek och ojade precis som igår. När älskade vännen kom var jag i läget där jag den älskade barnmorskan såg till så jag fick epidural för snart 2 år sen.  Men här kom ingen smärtlindring. Det fortsatte. Så ni som har migrän men ännu inte fött barn – ni kommer klara er fin-fint, det är inte värre att föda barn.

Nu får jag väl alla möjliga människor på mig. Men så är det. Jag har utvecklat fobi för att träna och jag är livrädd för att få migrän igen. I’m done.

I kväll firar vi vår kompis som blivit myndig i Sverige :) Knäpp formulering men det går som inte att förklara. Iaf. Det ska jag göra. Och njuta av att det inte gör ont.

Winge winge :)

Kram Ew.

Pyssel.

Det här med att få saker gjorda har visat sig vara väldigt svårt för mig, av någon anledning. Det har inte alltid varit så, men nu är det så.

Vilket förklarar varför jag har över 3000 sms i min inkorg som behöver raderas. Allts, en del ska raderas, en del ska vara kvar. Sådana där det-skuttar-i-magen-sms vill jag ha kvar. Jag har ju varenda inkomna och varenda skickade mellan mig och Honom sen februari 2008, men det börjar bli löjligt nu, att spara allt. För att inte tala om att det som vanligt blir jätte-projekt och det växer och växer och så sitter jag där med 3000 sms i min inkorg :)

Så det pysslar jag med, just nu. Samtidigt som jag lyssnar på P3. Och bloggar.

H är sjuk, men jag löste det så jag kunde jobba ikväll. Det var härligt att jobba, och när jag pratade med min närmaste chef verkar det som att inkomster och jobb i vår och sommar löser sig. Tillsammans med mammas varma ord om att vi hjälps åt, och i år är det ås mycket mindre skola. Så jag tror det här går att lösa igen, på ett bra sätt.

Vet inte vart jag vill komma med allt det här, men jag ville säga att all is well, trots att barnet är sjukt, och att vi frodas och mår bra. Kanske händer det mycket just nu, inom mig, som kommer bli bra i längden och skapa trygghet. Jag känner hur det formas tankar och planer där inne som inte är stressande, jag har ju min utbildning och mitt jobb. Men sen, Min Framtid, kanske finns drömmen där en bit bort, men ändå där!?

I helgen firar vi T av en nice anledning. Och det ska bli härligt att omhuldas av alla älskade vänner, och Han. Älskar att sova med Honom :)

Imorgon ska jag träna också!!! HÄRLIGT.

Kram Ew.

Gäsp och oj.

Mer och mer börjar jag inse hur livet är för de flesta. Det rullar på, man kliveruppdrickerkaffestressartilljobbetjobbarfikarjobbaräterlunchjobbarfikarjobbargårhemlagarmatlekermedbarnläggerbarntittartvduschardricketeläsersomnar.

Och jag dör. Jag får ont i magen, tårar i ögonen och undrar hur det blev så här. Jag skulle ju inte. Hamna i ekorrhjulet. All cred i världen till dom som gör det, och gillar det, men inte jag, snälla inte jag. Jag skulle ju jobba lite här och lite där, ta sovmorgon och jobba igen på kvällen, vara ledig en onsdag och hinna ärenden på en förmiddag som man får sprida ut på 3 dagar annars. När alla andra jobbar och man själv är ledig är det som att världen och tiden snurrar lite saktare. Vill inte jobba dagtid, mån-fre. Hur kunde jag då välja ett yrke där det fan BARA är sådana tider. Hur tänkte jag? Jag gillar jobbet i sig, det gör jag verkligen, men tiderna. S u g e r. Men vem behöver en läkarsekreterare en lördag natt!? Så nu måste jag fundera lite.

Har haft underbara dagar, fina, underbara dagar!!!

Kram Ew.

Hårfärg.

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Hur kunde jag komma på tanken att färga håret själv? Jag är förtvivlad. Och då har jag inte ens sköljt ur färgen ännu. Det såg ut som om någon blött ihjäl i mitt badrum. Och på mig. Jag vågar inte ens tänka på hur min nacke och rygg ser ut (hur får man handuken att stanna kvar?. Och nä, jag hade ingen t-shirt på mig utan bara ett linne. Vilket innebär utsläppt hår i ungefär ett halvår. Jag inser att ni skrattar nu, och det kommer jag också göra om några dagar… Just nu undrar jag om jag någonsin kommer ha framförhållning igen.

Ha, jag skrattar redan nu, det är ju faktiskt rätt kul ändå. Typ.

Kram Ew.