Vilken vecka, vilket år.

Kom just på att jag aldrig skrev årskrönika för 2008. Får nog göra det snart om det ska bli någon, och det ska det, gillar ju som känt att dokumentera, dubbeldokumentera och se till så allt finns kvar. För evigt. Mitt blivande yrke passa mig ganska bra, det handlar ju om att se till så att dokumentation finns kvar så länge som möjligt :)

Men nutiden är det som tar upp mina tankar mest, och till viss del (som vanligt) framtiden. Framtiden har varit förknippad med hopp och glädje, att tänka att allt blir bättre sen, problemen i nutid försvinner i framtiden, man lägger dom bakom sig. Men sen finns det ju saker som inte gör det, folk blir äldre, blir sjuka, man själv blir äldre, också saker som är bra nu lägger man till viss del bakom sig och dom blir till minnen om en svunnen tid. Det låter pretentiöst och mjäkigt när jag skriver det, men känslan gör mig ledsen. Att förlora människor man älskar ger alla ont i magen, kanske faller en tår vid blotta tanken. En del människors eventuella bortgång är så omöjligt att tänka på att man inte ens vill plantera tanken i ens huvud. Hos mig är det ofta närvarande tyvärr. Förklarade idag för någon att det blir ett sätt för mig att värja mig, om jag tänker på det så bearbetar jag det. Men egentligen vet vi båda två att det bara är något jag gör, vältrar mig i saker som gör ont och att det inte alls hjälper för man blir lika ställd iaf, lika förvånad ändå när något händer någon nära.

Men, alla lever och det är det viktiga, antar att vi får roll with the punches nu ett tag, se vad som händer. Jag har svårt att sitta handlingslös dock, något tänker jag åtminstone försöka åstadkomma. Och det ska jag också.

I helgen ska vi ta det lugnt, jag är trött och hängig, inte alls mig själv. Idag svartnade det för ögonen och jag fick lägga mig på golvet för att återfå kontrollen. H trodde det var en lek och satte sig på mig, om det är något som ger mig en extra energi-injektion är det ju hon :) Så jag är på väg i säng nu, och imorgon ska vi som sagt ta det lugnt och ta en promenad till mamma och käka middag :) Och sen är det naturligtvis lördags-mys framför I drömmarnas trädgård!!!

God natt.

Kram Ew.

Annonser

GOD morgon.

Somnade kring halv tio igår kväll, perfekt för mig. Vaknade och var säker på att jag försovit mig, då var klockan strax efter 2 :) När klockan väl ringde snoozade jag men låg liksom bara och gottade mig i sängen och klev glatt upp när klockan ringde. Skönt.

När jag öppnad dörren till H’s rum SKUTTADE hon upp ur sängen, hur glad som helst. Det första hon  gjorde var att peka på ormen på sitt bord och fråga vad det var, och sen gick hon fram till sin FisherPrice-robot “Toby” och började rocka loss till “ABC”. Och då menar jag headbanga och allt möjligt. Det har hon nog efter sin gudfar, han är hårdrockare :)

Nu är klockan snart dags att klä på sig och gå ut. Mitt största problem just nu är vilka skor jag ska ta med mig och ha imorgon… Det är grejer det.

Kram Ew.

Slut.

Hade glömt att jag typ äter dåligt lider av vitaminbrist tränar ännu mindre än minst är uppe för länge och DÄRFÖR blir totalt jävla knäckt när normalt arbete kommer in på radarn. Så nu är jag i koma.

Men för dig A :)

20090217372
På i affären, passar utmärkt med Etnies från 1832 (skymtar i bakgrunden)

20090224404
Läckerbitarna hemma på min säng :)

 

Nu behöver A bara komma hem så kan vi gå ut och dra på oss skor som dessa…

Kram Ew.

Att drömma.

Affären jag aldrig kunde få nog av. Dans&Gymshopen. Där har vi dräglat, min far och jag.

Och nu är jag där igen. Det blir ett besök där nästa gång jag råkar befinna mig i Stockholm. Att kunna dans är så mycket, så otroligt mycket. Det gäller vilken dans som helst, bodycontrol. Jag slutade alltför tidigt för att bemästra konsten, andra har gjort det bättre.

Men när man sätter det, när rutinen verkligen är slipad och man sätter det, en övermäktig känsla. Och vägen dit är lika underbar. En känsla som är svår att förklara, men A gör ett bra jobb. Faktiskt är hon min förebild, hon har lyckats behålla glädjen och känslan på ett sätt jag aldrig kunde. Och sen var det för sent.

Eller?

Kram Ew.

Håhåjaja.

Så har praktiken börjat och ja, vad ska jag säga. Jag kommer älska och hata mitt jobb, det är ett som är säkert. Alla delar tilltalar mig och jag tycker det är vansinnigt roligt. Problemet är väl att jag är så kritisk till sjukvården. Och så står jag där på “fel” sida med en fot i bägge lägren. Jag har haft bra och dåliga erfarenheter privat, och många av mina när och kära har verkligen fått dålig vård och behandling. Så när en patient kommer och är upprörd över hur slutenvården behandlat henne eller honom är det otroligt svårt att inte kliva över till dennes läger och säga att jag förstår. Men på den sida disken JAG står har jag inte det valet, inte  utan att äventyra mina egoistiska chanser till jobb. För vem vill ha någon som är kritisk mot den egna organisationen? Då spelar det ingen roll att vi befinner oss i en icke-vinstdrivande verksamheten där det enda intressanta är att “säkerställa en god och säker vård”. Dessa ord finns i lagen och jag önskar att jag kunde säga att NLL uppfyller dessa krav. Problemet är inte enskilda medarbetare, tvärtom så gör alla sitt för att göra rätt, men det verkar som att det är svårt att få ut direktiven och reglerna och nya riktlinjer till de som faktiskt förväntas utföra dom. Inget ovanligt i en organisation som är så stor som landstinget, men man undrar ju vad ledningen med sina löner och landstingshuset med sina enorma utgifter egentligen gör, när själva verksamheten på många sätt bedrivs precis likadant som för flera år sedan. Och vi är i en ny tid, möter nya problem som är ganska akuta, vården faller som ett korthus och dom (vi?) som arbetar i verksamheten har ingen alls att luta oss mot.

Nu talar jag för mig själv, och kanske till viss del för min generation. Vi kräver en annan ledning, vi kräver samma precision som i en privat organisation. Inga vinstkrav, men bättre fördelning av resurser, det är i verksamheten det ska märkas hur bra vi faktiskt är – hur bra vi ska kunna vara. Men utan pengar eller resurser KAN inte “en god och säker vård” säkerställas. Just nu blöder landstinget pengar till höger och vänster och hålen täpps till med vårdtagarens pengar.

Nu blev jag kritisk ändå, men det ligger mig SÅ varmt om hjärtat det här. Jag vill vara med när landstinget i norrbotten vänder om och blir det bästa i landet. För jag vet att vi har möjligheterna till det. Snart presenteras resultatet av årets patientundersökning, det ska bli intressant att se hur många som är nöjda med vårdkedjan. ag tror att vi landar någonstans på 60% give or take 10%. Hoppas att jag har fel :)

Nu ska jag lugna lillhjärtat och njuta av att min “bra-låda”  är tyngre än “dåligt-lådan”. Den dagen “dåligt-lådan” är tom ska jag berätta vad det betyder :) Och nej, det är ingen metafor, det är faktiska lådor som heter bra och dåligt. Även om jag upptäckte idag att mina älskade unge bytt lappar, hon är lite väl smart den där.

Kram Ew.

Sista.

Idag var sista dagen i skolan på 10 veckor. Det känns skönt, jävligt skönt :)

Annars har jag inte mycket att säga. A; bild kommer, bara sjukt lat.

Jo, har ju faktiskt gjort framsteg i mitt fixande av min lägenhet. Det går sakta, allt måste kännas in så jävulskt för jag kommer inte byta och flytta om på länge, dessutom måste allt vara som jag tycker om, det får inte komma in något tillfälligt eller halv-okej, så har jag levt alldeles för länge. Det här är min borg, för första gången bor jag där jag vet att jag ska bo. 2,5 år och inget rum är helt klart ännu haha. Men det är värt det. Fast nu börjar det bli löjligt så till 3-års jubileet får det vara fixat. En deal, okej!?

Nä nu måste jag rensa i min telefon, det tar ungefär en evighet att öppna inkorgen, 1800 sms där i.

Kram Ew.

Sorterat.

Nu har jag sorterat, och slängt, sjukt mycket papper. Skolpapper, och vi har bara gått halva utbildningen och redan har jag pajat en byrålåda :) 2 fulla byråer ska minskas till en – måste ha en till kläder.

Det är väldigt kallt ute just nu, –25 här hos mig. Och jag gnäller, för det är så jävla bängligt. Men när det var varmt, då gnällde jag över skitvinter och allt vad det nu var. Jag vill ha mellan –5 och –10 och sol. Men man kan inte få allt… Och vad spelar det för roll då när man fan inte har möjlighet att åka bräda, vilket är i princip det enda nöjet  jag har ut av vintern haha. Men jag är lat, och jag har provat, utan att överdriva, 15 par snowboard skor och ingen sko har varit klockren, vilket det måste vara. Nu senast var det en vit sko med rosa detaljer och mönster, påminde om mina DC så det hade varit strålande. Men då var dom inte gjorda för mina fötter helt enkelt. Alla snowboard skor jag ägt har varit helt okej när man provar, en jävla mardröm ett tag, man har fått knalla runt hemma och gå in dom. För när jag åker med en ny sko får jag ont i hålfoten och måste sluta, det svider, bränner och sticker. Så får man lida järnet och sen, åh gud. Skulle kunna gå med dom jämt. Men så kommer det en dag efter ett par tre år när man måste byta ut. Fast så sällan som jag skulle åka så skulle dom hålla i 10 år säkert. Min plan är att hitta ett par i vår, gå in dom under sommaren (ja, inomhus, jag r inte knäpp) och sen kunna åka till nästa vår-vinter. Sa jag förra och förförra året också, men då var jag gravid ena året och förra vintern var jag nykär och kunde inte bry mig mindre om något annat haha.

Vädret var det – vi klagar, jämt. För varmt för kallt för grått för ljust. Och så är det ju överallt tycker jag. Undrar om det är för att vädret är ett av de få saker vi människor inte kan påverka? Någon sociolog som har lust att svara?

Nu – sova för f*n, det här går inte.

Kram Ew.

Äntligen.

Äntligen kan jag dricka underbart gott kaffe. Det är sjukt länge sen jag hade möjlighet att göra GOTT kaffe hemma, ungefär när jag fortfarande bodde i England. Är det möjligt!? Skumt. Iaf, nu är den här. Kanske slipper grannen göra av med ett pkt kaffe på 3 dagar nu när jag kan brygga mitt eget :)

Det gick väl inte så bra idag på barnmott. Inget åtgärdades, så jag hoppas bara att hon får fortsätta vara frisk nu och även i fortsättningen, så kanske vi inte behöver vara där mer. Det skulle vara så skönt om hon fick hålla sig från att bli sådär vansinnigt sjuk igen :( Man blir så orolig och jag blir ju helt psycho-morsa av det haha.

Nu ska jag göra något riktigt, riktigt roligt. Gå igenom mina byråer, fulla av prylar. Jag gillar prylar, i ungefär 5 minuter, sen visade det sig att jag inte alls behövde prylen egentligen. Så det ska jag göra.

Just ja, köpte skor idag. Stövlar, i lack :) Har kollat sen i höstas och nu var dom på 70% rea – ett tecken. Så 448,50 :)

Kram Ew.