Sömntabletter.

Det skrivs ut 71% mer sömntabletter till unga mellan 17 och 34 än 2000. 71%. Känn på den. Det är sanslöst mycket. Nu kan man inte hänga upp sig alltför mycket på statistik, en massa saker spelar in, men faktum kvarstår att antalet små söta piller som däckar dig som passerat ut ur apotekets diska är 71% fler än för 8 år sedan. Det säger en del. Nämnas bör också att det gäller dygnsdoser.

En del av förklaring sägs vara att ungdomar sover sämre än då, något som uppmärksammats flertalet gånger. Bla sover barn betydligt sämre, färre timmar, än förut. För et tpar månader sen kom en rapport som visade att tonårspojkar är en ny grupp med dåliga sovvanor, och anledningen sägs vara on-line spel som WoW och liknande. Dessa pojkar spelar på nätterna, går i skolan på dagarna och på söndagar sover dom hela dagen efter att ha varit vaken en hel helg. Jag kan vittna om att så var fallet redan när jag blev tonåring, jag var själv en som gjorde så. Men jag spelade inte, jag chattade. Tragic I know så jag lämnar det.

En annan anledning till dessa 71% tros vara ”att läkare är mer benägna att skriva ut sömntabletter än förr”. Nähä!? Once in, never out. Så är det med psykvården. Åtminstone här i Luleå. Jag blev inskriven i rullorna första gången när jag var 16, 2 år senare försvann jag ut i tomma intet, dvs jag blev dels vuxen, dels flyttade jag utomlands. När jag kom hem igen hade jag en kort karriär med en psykoterapeut, men eftersom att jag gått i terapi så många gånger i så många år så har det liksom ingen effekt. De underliggande problemen, att inte blivit kramad tillräckligt och fått mina utvecklingsfaser störda and all that crap (alltså, det handlade inte om det, det var mer mina föräldrar och deras problem som var anledningen till min terapi) allt det där har jag gått till botten med, arbetat igenom och kommit ut på andra sidan. Kvar blev en del OCD, panikångest och så den lilla detaljen bipolär. Så jag hade inget behov och definitivt inte behållning av terapin, vilket hon höll med om och så avslutade vi det och jag återgick till att få mina mediciner utskrivna av min allmänläkare på vårdcentralen. Här börjar problemen. En sådan läkare ska inte skriva ut diverse preparat, för det finns ingen övervakning. Det är veedertaget att du när du börjar med SSRI-preparat (fontex/prozac, zoloft etc) blir mer elle rmindre suicidal. Läste att det beror på att medicinen gör så att handlingsförlamningen man är i när man är deprimerad släpper innan hjärnan blivit bättre. Alltså mår du lika piss och allt är mörkt, men kroppen klarar av att gå på igen. Alltså orkar du helt enkelt ta livet av dig. Och på en vårdcentral kan man inte övervaka detta, fånga upp dig när förlamningen släpper och se till så att du inte tar livet av dig. Mmmm.

Men sömntabletter. Alltså; när du sover dåligt och finns i rullorna på psyk är det extremt lätt att få piller. Du måste sova för att hjärnan ska kunna producera och återställa den kemisk balansen som gör att du mår bra, och sover du inte kan det inte göras, alltså blir du inte bättre utan sämre. Är man hypomanisk behöver man det för att det under natten produceras ett ämne som håller kroppen på en lagom aktivitetsnivå, sover du inte eskalerar det och jag kan vittna om att du får sova när det kulminerat, i värsta fall på psyket. Det första dom gör är att droga ned till så du sover, sen kan man ta emot hjälp. När man är hypomanisk är man inte sjuk; återigen kan jag vittna om detta med egna erfarenheter.

I september förra året började jag äta medicin igen, gick till min samtalskontakt och förklarade läget, att jag börjat få svårt att somna igen och hon skicakde mig till läkaren som sade att det var kul för mig att jag klarat mig så länge utan, att graviditeten och de första månaderna gått så bra men att jag nu skulle gå på medicin for life igen, eftersom att mitt tillstånd är kroniskt. Fine, så gjorde jag, och det blev bättre men jag var ändå lite uppe i varv så jag ringde återigen min kontakt. Hon ringde tillbaka efter att jag lämnat medelande på telefonsvararen och sade att recept fanns på apoteket, något litet att sova på och överläkaren (som jag aldrig träffat) hade fixat detta.

Döm om min förvåning när jag på apoteket fick hämta ut 30 nitrazepam (rohypnol) och 1 burk med Iktoviril. Den största förpackningen på 100 tabletter SAMT den starkaste formen, 2mg. Jag blev så jävla förbannad. Iktoviril kan ni läsa om här, och det är en gammal medicin som hängt med länge; benzo.

Ensamstående, en unge på några månader och han skriver ut något av det tyngsta som finns. Dessutom var iktovirilen utskriven på 4 gånger uthämtning. 400 tabletter som kan hämtas ut inom ett år. Det är inte ens möjligt, om man inte äter fler än en några dagar. Han hade aldrig träffat mig; jag hade kunnat vara missbrukare och torsk på benzo. Jag ringde och gormade, riktigt förbannad var jag. Jag behöver kanske inte säga att jag inte tog en enda av något utav det. Stilnoct var vad jag bad om, en insomningstablett som funkar jättebra på mig, inga biverkningar dagen efter och jag vaknar om tex telefonen ringer; eller om min unge vaknar, tror jag. Har inte tagit sömntabletter när hon varit hemma och 2 gånger sen hon kom.

Förstår ni problemet? Man symptombehandlar så till den milda grad att man kastar tabletter efter oss som är inskrivna i rullorna. Det är helt vansinnigt. Det finns flera andra saker man kan prova innan man går på sömntabletter. Ändra sina vanor tex, många kollar på tv innan dom hoppar i säng; big nono. Men utan att knäppa någon på näsan kan man väl konstatera att det är lite väl lätt att få tabletter av den formen utskrivna. Så vida du inte ber om det dvs, då får du inget… Ja, om du är inskriven hos psykiatrin i Luleå, men inte om du går till vårdcentralen. Kommer du däremot dit deprimerad och handlingsförlamad lär du få det. Jaja, sluttjatat om mig; men jag är övertygad om att denna symptombehandling är billigare kortsiktigt men inte i det långa loppet. Det är dyra piller och att låta någon gå till botten med problemen under ett par år lär vara billigare utslaget på 30 år. Men vi sysslar med årsbudget i det här landet, möjligen har man en 4-års plan, dvs en mandatperiod. Men inte 30 år. Sanslöst.

Så ta nu era 71% och tänk så det knakar; vi kan inte ha det så här.

Nu ska jag lämna det här och gå vidare :)

Kram Ew.

Annonser

One thought on “Sömntabletter.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s