It’s HERE.

Nu är den här igen, helgen med stort H. Alla andra är oimponerade och rätt tråkiga men JAG älskar Lulekalaset. Det är den helgen på året då jag verkligen släpper spärrar och bara har kul!!!

Pappa kommer i morgon redo att vara med Haeylisen hela helgen. Mig får han träffa på söndag, och en del på lördag, men jag tänker sova ut och vara redo för en dag till på lördag, punkt slut. Men lyckan är total över att han kommer, min älsklings-pappsen.

Ledig är jag också, hela helgen, börjar igen måndag, ledig lörda-söndag. I morgon jobbar jag 7.45-14.30 vilket innebär att jag nu är på väg i säng. Bara fixa lite music på iPoden så vi har något att spela för alla som kommer i morgon!

Kram på er, och ha en riktigt, riktigt bra HELG!

Kram Ew.

Pensionen.

Detta har jag skitit i, förutom att jag alltid valt KPA. Men jag har valt traditionell försäkring och man ska ju då ha fondförsäkring, eftersom att det är bättre. Varför vet jag inte. Hade en tjej från folksam här i går, hon hade fått mitt nummer av en vän. Eftersom att jag har mina försäkringar där, men är väl medveten om saker rörande just försäkringar, så tänkte jag att okej, hon kan komma. Men jag sade på en gång i telefon att jag var på det klara vad jag ville ha för försäkringspaket och därför inte ville ha någon info ELLER påprackande av det. Hon höll det, ganska bra åtminstone. Däremot pratade vi pension. Jag har varit förvirrad av oranga kuvert och fora och collectum och ppm och itp. Nu är jag inte det längre. Och nu har jag valt vart mina pengar ska vara när det gäller just ITP (tjänstepensionen altlså, det min arbetsgivare betalar) och jag ska byta ”oranga kuvertet” också. Pengar som redan är placerade får man inte byta, regeringen har satt stopp för det för att förhindra skattesmitning. Men eftersom att jag i min ITP hade hela 650 spänn kändes det okej. I mitt oranga kuvert har jag dryga 36000 men bara 3000 jag kan spela med. Den resterande delen är den del av min pension som staten lånat för att betala till de som är pensonärer nu. Dessa får jag igen när jag själv går i pension, helt okej.

6kr av pensionen kommer från avlidna nånting intäkter. Jag har alltid undrat över den posten. Vet ni vad det är!? Det är den pension som alla födda 1983 (mitt födelseår) har sparat in, och när de där delas dom pengarna på alla andra som är född 1983. Det är alltså alla som dött vid 24 års ålder som gett mig dom 6kr. Det känns rätt jävla värdelöst. Och med stigande ålder kommer det bli mer, och mer och mer. Känns rätt jobbigt att ta dom pengarna. Men iaf. Så är det.

Så nu har jag lite mer koll!

Skaffa er koll ni med, på www.minpension.se kan man välja och flytta och hålla på, det är ju rätt bra att faktiskt välja. Och tydligen ska man hålla sig borta från banker och itne välja att placera pengarna där, för dom är AB och vinstdrivande och avgifterna är högre. Men det får väl folk välja själva, jag tycker av princip inte om banker och KPA är etiska. Tyvärr har Collectum inte dom i sin lista så jag valde AMF istället.

Kram Ew.

Sömntabletter.

Det skrivs ut 71% mer sömntabletter till unga mellan 17 och 34 än 2000. 71%. Känn på den. Det är sanslöst mycket. Nu kan man inte hänga upp sig alltför mycket på statistik, en massa saker spelar in, men faktum kvarstår att antalet små söta piller som däckar dig som passerat ut ur apotekets diska är 71% fler än för 8 år sedan. Det säger en del. Nämnas bör också att det gäller dygnsdoser.

En del av förklaring sägs vara att ungdomar sover sämre än då, något som uppmärksammats flertalet gånger. Bla sover barn betydligt sämre, färre timmar, än förut. För et tpar månader sen kom en rapport som visade att tonårspojkar är en ny grupp med dåliga sovvanor, och anledningen sägs vara on-line spel som WoW och liknande. Dessa pojkar spelar på nätterna, går i skolan på dagarna och på söndagar sover dom hela dagen efter att ha varit vaken en hel helg. Jag kan vittna om att så var fallet redan när jag blev tonåring, jag var själv en som gjorde så. Men jag spelade inte, jag chattade. Tragic I know så jag lämnar det.

En annan anledning till dessa 71% tros vara ”att läkare är mer benägna att skriva ut sömntabletter än förr”. Nähä!? Once in, never out. Så är det med psykvården. Åtminstone här i Luleå. Jag blev inskriven i rullorna första gången när jag var 16, 2 år senare försvann jag ut i tomma intet, dvs jag blev dels vuxen, dels flyttade jag utomlands. När jag kom hem igen hade jag en kort karriär med en psykoterapeut, men eftersom att jag gått i terapi så många gånger i så många år så har det liksom ingen effekt. De underliggande problemen, att inte blivit kramad tillräckligt och fått mina utvecklingsfaser störda and all that crap (alltså, det handlade inte om det, det var mer mina föräldrar och deras problem som var anledningen till min terapi) allt det där har jag gått till botten med, arbetat igenom och kommit ut på andra sidan. Kvar blev en del OCD, panikångest och så den lilla detaljen bipolär. Så jag hade inget behov och definitivt inte behållning av terapin, vilket hon höll med om och så avslutade vi det och jag återgick till att få mina mediciner utskrivna av min allmänläkare på vårdcentralen. Här börjar problemen. En sådan läkare ska inte skriva ut diverse preparat, för det finns ingen övervakning. Det är veedertaget att du när du börjar med SSRI-preparat (fontex/prozac, zoloft etc) blir mer elle rmindre suicidal. Läste att det beror på att medicinen gör så att handlingsförlamningen man är i när man är deprimerad släpper innan hjärnan blivit bättre. Alltså mår du lika piss och allt är mörkt, men kroppen klarar av att gå på igen. Alltså orkar du helt enkelt ta livet av dig. Och på en vårdcentral kan man inte övervaka detta, fånga upp dig när förlamningen släpper och se till så att du inte tar livet av dig. Mmmm.

Men sömntabletter. Alltså; när du sover dåligt och finns i rullorna på psyk är det extremt lätt att få piller. Du måste sova för att hjärnan ska kunna producera och återställa den kemisk balansen som gör att du mår bra, och sover du inte kan det inte göras, alltså blir du inte bättre utan sämre. Är man hypomanisk behöver man det för att det under natten produceras ett ämne som håller kroppen på en lagom aktivitetsnivå, sover du inte eskalerar det och jag kan vittna om att du får sova när det kulminerat, i värsta fall på psyket. Det första dom gör är att droga ned till så du sover, sen kan man ta emot hjälp. När man är hypomanisk är man inte sjuk; återigen kan jag vittna om detta med egna erfarenheter.

I september förra året började jag äta medicin igen, gick till min samtalskontakt och förklarade läget, att jag börjat få svårt att somna igen och hon skicakde mig till läkaren som sade att det var kul för mig att jag klarat mig så länge utan, att graviditeten och de första månaderna gått så bra men att jag nu skulle gå på medicin for life igen, eftersom att mitt tillstånd är kroniskt. Fine, så gjorde jag, och det blev bättre men jag var ändå lite uppe i varv så jag ringde återigen min kontakt. Hon ringde tillbaka efter att jag lämnat medelande på telefonsvararen och sade att recept fanns på apoteket, något litet att sova på och överläkaren (som jag aldrig träffat) hade fixat detta.

Döm om min förvåning när jag på apoteket fick hämta ut 30 nitrazepam (rohypnol) och 1 burk med Iktoviril. Den största förpackningen på 100 tabletter SAMT den starkaste formen, 2mg. Jag blev så jävla förbannad. Iktoviril kan ni läsa om här, och det är en gammal medicin som hängt med länge; benzo.

Ensamstående, en unge på några månader och han skriver ut något av det tyngsta som finns. Dessutom var iktovirilen utskriven på 4 gånger uthämtning. 400 tabletter som kan hämtas ut inom ett år. Det är inte ens möjligt, om man inte äter fler än en några dagar. Han hade aldrig träffat mig; jag hade kunnat vara missbrukare och torsk på benzo. Jag ringde och gormade, riktigt förbannad var jag. Jag behöver kanske inte säga att jag inte tog en enda av något utav det. Stilnoct var vad jag bad om, en insomningstablett som funkar jättebra på mig, inga biverkningar dagen efter och jag vaknar om tex telefonen ringer; eller om min unge vaknar, tror jag. Har inte tagit sömntabletter när hon varit hemma och 2 gånger sen hon kom.

Förstår ni problemet? Man symptombehandlar så till den milda grad att man kastar tabletter efter oss som är inskrivna i rullorna. Det är helt vansinnigt. Det finns flera andra saker man kan prova innan man går på sömntabletter. Ändra sina vanor tex, många kollar på tv innan dom hoppar i säng; big nono. Men utan att knäppa någon på näsan kan man väl konstatera att det är lite väl lätt att få tabletter av den formen utskrivna. Så vida du inte ber om det dvs, då får du inget… Ja, om du är inskriven hos psykiatrin i Luleå, men inte om du går till vårdcentralen. Kommer du däremot dit deprimerad och handlingsförlamad lär du få det. Jaja, sluttjatat om mig; men jag är övertygad om att denna symptombehandling är billigare kortsiktigt men inte i det långa loppet. Det är dyra piller och att låta någon gå till botten med problemen under ett par år lär vara billigare utslaget på 30 år. Men vi sysslar med årsbudget i det här landet, möjligen har man en 4-års plan, dvs en mandatperiod. Men inte 30 år. Sanslöst.

Så ta nu era 71% och tänk så det knakar; vi kan inte ha det så här.

Nu ska jag lämna det här och gå vidare :)

Kram Ew.

Att blogga från fel håll.

Jag blir alltid lite ur gängorna när saker inte är som dom brukar. Människan, och de flesta djur tror jag, är vanedjur. Och nu står datorn på andra sidan bordet. Jag tänkte att jag skulle vara lite wild and crazy och faktiskt blogga åt det här hållet. Men nu byter jag sida, det går inte. Och nu tror ni att jag är knäpp, men jag bytte faktiskt sida.

I morse vaknade bäbisen halv 8. Och jag hade planerat sovmorgon, synd att hon inte visste det. Om hon vaknar före 7 så somnar hon om efter en stund när hon inser att det inte blir någon välling ännu. Men vaknar hon efter 7 finns det noll chans att det händer. Efter vällingen var hon inte heller intresserad av att leka i sängen som hon kan göra för det mesta, så kl 8 var det morgon. Satte henne i badet och där satt vi, jag med min bok och hon lekte. Men det slutade med att jag fick skura hela badkaret, och tog badrummet av bara farten. Varför får ni klura ut själv… :(

I dag ska vi åka till JB’s möbler med mamma, dom ska flytta till hus och av någon outgrundlig anledning är huset MINDRE än lägenheten. Vilket säger en del om hur stor deras lägenhet är. Så dom ska göra sig av med en hel del möbler. Bra bra. Synd bara att dom inte har så mycket möbler JAG gillar, jag är alltid up for changes. Har väl några projekt jag tänkte fixa någon gång. I höst förslagsvis eftersom att man då ändå bara sitter hemma.

Projekt jag vill kunna slutföra 2008:
Hyllor, sängkläder, gardiner, foton på canvasduk och lite plotter till sovrummet.
Måla om i köket.
Måla i Haeylis rum.
Lösa vardagsrummet på något bra sätt.
Skaffa taklampor. Har en i köket, en i H’s rum och en i hallen. Ja, och köket. Man behöver även i sovrum och vardagsrum, om ni inte redan visste det.

Tror att det får räcka. Ett jävla under om det faktiskt blir av. Det är sanslöst hur oproduktiv jag blivit. Jag har ett minne av att jag faktiskt slutförde saker en gång i tiden, men det ä rmöjligt att så aldrig varit fallet faktiskt :)

Ja, en dag i taget och idag ska det inte projektas något mer än att ta itu med dagen.

Sen måste jag bara få älta en sak. Flunkade ju 3 av 3 tentor förra terminen. Och det sticker mig i ögonen, så klart. Sist jag skrev IG på ett prov av något slag var i 1an på gymnasiet, Svenska A, grammatik-provet. Efter att jag fått IG 3e gången skrev läraren ett prov bara för mig, hon ville verkligen att jag skulle få betyg i kursen eftersom att jag fixat alla andra delar med bravur. Ett G i betyget. I svenska. Jag knäcker i svenska. Jag kan skriva grammatiskt korrekt (även om jag inte gör det i varken blogg eller sms MEN när det gäller, då skriver jag väldigt välformulerat. Jag tycker om att leka med ord och det kan man göra i en blogg, en av sakerna som är så bra med just bloggande, man kan hitta en stil och köra på den. Som dessa parenteser, som är stycken egentligen, men jag får skriva hur långa parenteser som helst!) och gör det också, MEN, igen, jag har ingen aning om varför och kan itne skillnaden på adjektiv, substantiv eller verb. Och kom inte med några adjektiv/substantiv är namn på ting så som bil, boll och ring. För båda ordklasserna rimmar faktiskt!!!

Grammatiska termer Ewelina kan:
Singular/plural
Superlativ
Futurum
Past tense (på engelska, ingen aning om vad det heter på svenska haha)
Konsonant/vokal

Jag tror det är allt. Så då vet ni. Ja jusst det, att man dubbeltecknar vokaler när dom står mellan 2 konsonanter. Förutom när man inte gör det, undantagna alltså. Just stava är jag bra på, och jag tror åtminstone att jag sätter punnkt och komma rätt. Där har jag min mamma att tacka, lämnar (mot bättre vetande) in mina arbeten till henne för korrektur, och får tillbaka full med rött kludder. Nåväl, man lär så länge man lever.

Ja, efter den lilla redogörelsen återgår jag till det jag skulle skriva om.

Jag har då alltså flunkat 3 v 3 tentor. Och (meningar börjar tex inte med ”Och” egentligen, men här gör dom det) jag tog tag i saken och mailade mina lärare för att få bekräftat att jag fick IG, har nämligen inte hört av mig om resultaten. I mailet skrev jag att jag accepterat att det inte gick som det borde, att jag inte kom igen som jag trodde och att jag prioriterade jobbet före skolan av ekonomiska skäl. Men att man alltid har ett val och jag valde en sak och får stå för det. I retur fick jag några rader om att hon kunde förstå att jag prioriterade som jag gjorde men att jag nu måste ta tag i skolan och prioritera det för att klara av mitt jobb i framtiden. Och hon har rätt, och jag vet och jag håller med. Och då slog det mig att mina lärare har en bild av mig som ingen lärare någonsin haft. Jag beskrivs som engagerad, rätt klipsk och framåtsträvande, höga mål och oftast når jag målen jag sätter upp. Mina betyg är bra, jag har aldrig haft problem av skolan när jag väl försökt. Slutbetyget i 9an med betyg i 4 ämnen berodde på att jag aldrig var där. Jag var verkligen aldrig där. Sov utanför fritidsgården gjorde jag däremot, så jag var ju faktiskt I skolan, bara aldrig på lektionerna. Och släpade jag mig väl dit, ja då skrek och gormade jag. Och sen fick jag diagnosen manodepressiv så helt konstigt var det ju inte, lägg p åobstinat-tonåring-problematiken så har du min karriär på högstadiet.

Men klipsk som sagt, de ämnen jag satsade på fick jag bara bra betyg i. .There you go. Och nu har jag en bunt lärare som ror att jag är en slacker som har svårt att fatta och inte hänger med. Och det störde mig lite igår. Men efter ett samtal med min pojkvän och lite funderande innan jag somnade insåg jag att jag har det bästa utgångsläget någonsin den här terminen! Dom har förväntning NOLL på mig, inser ni hur lätt det är att motbevisa :)

Nu ska jag sluta tjata,

Kram Ew.

Just ja, bloggen.

Inte så att jag glömmer den, men jag har så många bra blogg-inlägg i huvudet att jag glömmer bort att skriva ned dom i bloggen, tror väl att jag redan har det :)

Nu är läget bra, det är sommar och till helgen är det Luleåkalaset. Vilket ju i princip betyder att sommaren är slut och jag har inte ens hunnit med. Men så är det varje år, fast förra året kändes det som om sommaren varade i evigheter. Men det var en annan tid, en annan värld på många sätt. Min värld nu är hundra gånger bättre, trots att sommaren kom och gick medan jag blinkade :)

Det händer mycket knasigt i världen, men de mesta vrickade sakerna glömmer jag bort när jag väl ska skriva. Man hör och läser i tidningarna att världen är på väg att bli helt galen. Fast det visste jag ju iofs.

Som ni hör har jag alltså inte så mycket intressant att skriva :)

Kram Ew.

Jag kom just ihåg något.

En kväll (okej natt) när jag var 14 knallade jag och 2 kompisar hem från stan, till lövskatan. Men det var kallt, så vi tänkte att vi skulle lifta (var det inte skönt när man var naiv och världen var bra!?). Så vi gick över malmuddsbron, fast där bilarna körde. Ut med tummen och ojdå, där stannade polisen. Det var vår favorit, kvarterspolisen (sådana finns inte här mer), och hon tyckte inte att vi skulle lifta på natten. Så vi fick skjuts hem, och inga bannor, bara goda råd.

Fick en allergi tablett också, för jag hade pollenallergi och ögonen rann.

Sen den dagen har jag aldrig träffat en polis jag gillar, som behandlat mig bra. Hon var den sista goda polisen i mitt liv. Och det beror inte på att jag träffat tusen och varit kriminell (okej, jag HAR varit i, hmmm samröre med polisen några gånger efter det. På lite andra premisser. Men iaf, jag har träffat polisen när jag blivit utsatt för brott, som är vidriga. Men det är en annan historia.

Bara en parentes :)

Kram Ew.

Fredag!

De två inläggen före det här skrev jag på jobbet natten mot torsdag, i perioder var det tyyyyyyyysst.

I dag är det fredag. Och löning. Min vana trogen har jag redan betalat alla räkningar och sitter och är irriterad över alla små skit-utgifter jag har. Så i går sade jag upp 2 prenumerationer. Mest för att jag av bägge tidningarna har nummer från mars som jag inte läst. Så jag läser ikapp så kan jag fundera på det sen :)

Vi ska äta lunch med mamma och JO. Ska snart hämta pyret, jobbade till 22.15 i går och de 2 nätterna innan det sov hon hos mamma. Faktiskt så ha rjag inte träffat henne sen onsdag em, jobbade som sagt till 3 torsdag morgon, sov sen och började igen torsdag 14 och nu är jag vaken och redo att hämta älsklingen!!!

This one, den som ser till att jorden alltid snurrar!

20080720794

20080720793

Däremot känner jag inte igen min egen unge, hon är som förbytt och vi börjar tro att hon har ont någonstanns, magen är fortarande inte bra och hon har den där hostan som varit där sen april. 8 augusti har vi en uppföljning på öronen och då tänker jag be om den där genomgången jag blev lovad när jag inte stod ut att höra henne hosta längre. Vilket är nu, hon ska inte behöva hosta nätterna igenom längre.

Nu ska jag som sagt hämta henne, kanske hinner vi till stranden och hälsa på min syster också. I kväll ska jag mysa med en bok och dricka te.

Om exakt en vecka kommer min pappa :) Det ni!

Kram Ew.

Musiken…

Musik har alltid haft en central roll i mitt liv. Min pappa spelade
musik från att han slog upp ögonen till han gick och lade sig. När han
stängde av vår (då vår – nu hans) Harman-Kardon förstärkare (han var så
jävla glad när han köpte den, sprillans sprollans ny) då var det
läggdags. Att knappen inte har en grop i sig efter alla dessa år
beror alltså på att den endast använts 4 gånger per dygn. På och av på
morgonen och på och av på kvällen. Så var det med det.

Innan vår Harman-Kardon förstärkare och vår cd-spelare lyssnade vi
naturligtvis på LP, som alla andra. Knastret var tryggt och sensationen
STOR med cd-spelare. Pappa ooade och jag hörde skillnad och det var det
hela, imponerad blev jag först när jag förstod att det här var Den Digitala Tidsåldern som togs till vara i form av en CD-skiva. Sen skulle det vara DAT, men det blev ju inget med det.

Sen köpte han en grön penna som han grejjade med runt skivorna.
Han tvingade mig att lyssna på av på av på av tills jag hörde
skillnaden. Ingen aning om jag gjorde det, men han fick mig iaf att tro
att jag hörde det.

Hmm. Vilket år var det. Min far – pryltokig. Det är därifrån jag fått
det. Det måste varit 1989 eller nåt sånt. Cd-skivan kom väl -86 eller
nåt, 87 kanske. Nåväl.

Så bytte han ut den. Cd-spelaren. Till en DVD. Harman Kardon finns kvar
(hoppas jag – det är fan arvegods och om han slängt den blir jag arg,
jag har inte ens en stero som låter ens hyffsat!). När jag blir rik ska
jag köpa den värsta jävla vräk-stereon som finns åt min farsa. Som tack
för att han gav mig musiken.

Ulf  Lundell till Guns’n’roses, Led
Zeppelin till Eva Dahlgren. Det finns så många fler, fler än jag
någonsin kan minnas. Men när låten kommer, om den kommer från när min
pappa brukade spela, ler jag från själen och ut, jag blir varm och
lycklig. Inga låtar från tiden med min pappa gör ont!

Ibland är den här bloggen som nån jävla fan-site till min pappa. Vill
bara säga att jag älskar min mamma högt, men jag växte upp med pappa och
nästan alla minnen kommer från pappa eftersom att jag växte upp där. Och
vilda tonårsminnen tänker jag inte delge förrän om några fler år, risken
finns nämligen att mamma och pappa fortfarande bli arga ;) Vissa minnen
har jag ju redan delgett men ni vet dom där andra, dom låter vi bli.

Ja, musiken, det betyder så mycket för nästan alla. Alla har en relation till musik. Jag känner många som älskar musik, som upptäcker ny musik, delar med sig. I köket i Talludden spelas tex alltid musik när det lagas mat. Från jordens alla hörn!
En del lägger mest pengar på stereon medan andra struntar i det och låter själva själen i musiken fylla en. L&P är 2 av de personer jag känner som kan mest om musik, och även om P säkert skulle vilja ha en feting-stetero, så har dom en ”vanlig” som ljudet strömmar ur. Och det går också bra.

Själv har jag en ”stereo” från Sony, som är metall färgad och rätt platt, och fronten rör sig när man drar handen över den. Så snygg är den. Men den är värdelös, och jag måste investera i en bättre. En reciever och min DVD och 2 högtalade till att börja med. Så pappa, nu när jag faktiskt kommer ihåg att du HAR en ny förstärkare (din skurk) ta med H-K och säg INTE att du gett bort den :P

Äsch, nu blev det långrandigt.

Kram Ew.

Just nu…

Skrivet miss i nassen på jobbet :)

Volbeat – The Garden’s Tale
Time keeps painting my darling
Ripped all the flowers in the garden

Oh baby come home, you angels bring her home
Imens står solen over højen
Han mindes den sommer hvor hun strålede
Forsvandt i haven grøn, og træernes sang hun fandt

Time keeps painting my darling
And the garden keeps on singing the old song
Oh baby still I am waiting in the light
Hoping the angels would carry you home

Den sang tog mørket i sin pote
Den bar hans kvinde i dens kolde favn
Og lagde hende for hans dør i silkekjole
Hoping the angels would carry her home

Leaving it all with my only friend
Her beauty was lifeless on the stair
Oh baby I´ll carry you away into the garden´s tale
But everything (had) died and turned to stones
I laid her down under the old oak
Seeing it all blossom forever more
Time keeps on painting my darling
And the garden keeps on singing the old song

Oh baby now I know you´re in the light
Painting it all with your colorful songs

Imens står solen over højen
Hans skygge kastes ud i haven grøn
Forsvandt for evigt og uden en note
Hoping the angels will carry will carry him home

Leaving it all with my only friend
Her beauty was lifeless on the stair
Oh baby I´ll carry you away into the garden´s tale
But everything (had) died and turned to stones
I laid her down under the old oak
Seing it all blossom forever more

Time keeps painting my darling
Ripped all the flowers in the garden
Oh baby you’re home, you angels where are you.
ooooooooooh!

Just nu är det mycket musik som betyder så mycket olika saker. Olika
människor som passerar genom ens liv lämnar små spår. Många låtar jag
älskar kopplar jag ihop med mina vänner, dom som finns kvar och dom som
inte finns i mitt liv längre. Oavsett om det är vänner, fiender, levande
eller döda, så är det av någon anledning alltid musiken som får mig att
minnas. Just den här låten kopplar jag ihop med någon jag hoppas kommer
vara min vän länge, den färskaste riktiga vännen. Det var 2,5 år sedan jag släppte in någon som nära vän i mitt liv, efter Det Stora Fiaskot. Även om jag vill tillägga att vi inte är fiender längre, och att själva känslan, klicket, var äkta. Det slutade bara lite illa för oss alla 3 :)
 

Alla de vänner som finns i mitt liv just nu är sådana jag vill behålla. Vänner som ger lika mycket som de tar, vänner som finns och framförallt ser när everything turns to shit. Tom när det är just dom som gör att det är shit.
Det finns låtar jag inte kan lyssna på, som gör så innihelvete ont.
Låtar som när de spelas på olika ställen får mig att gå ut och ta några djupa andetag. Det finns låtar som jag kopplar ihop med händelser, perioder och sinnesstämningar i tid som passerat och nutid.

Nu menar jag inte att jag är unik, de flesta människor gör samma
sak som mig, det är som om vi föds med musik och takt. Kanske har
evolutionen utvecklat oss att känna som vi gör, musiken har funnits i
olika slag så länge. Se på ett barn som hör musik, takten och känslan
infinner sig direkt. I alla fall hos de flesta kanske jag ska tillägga.

Kram Ew.

Hyffsat

Sommaren har ju varit…. well, låt oss säga att den lämnat lite att önska liksom. I går öste regnet ned, medan samtalen på jobbet mest handlade om golfklubbar och att solen var så stekande het. Jojo. I dag kom solen fram, men det blåste och mulnade lite om vartannat så vi åkte inte och badade. Haeyli älskade att bada när vi var på Aronsbadet här om dagen, det var verkligen en hit, så jag tror det blir fler utflykter till stranden. Även om sommaren snart är slut, trots att jag inte fattar vart den tagit vägen.

I dag jobbar jag min första natt. Det brukar innebära ingen vila ingen ro, har jag hört. Men bra pengar är det, och pengar behöver jag. Ingen aning om jag får CSN i augusti efter fiaskot med tentorna (misstänker att jag missade varenda en…) Och dessutom vet jag inte ens hur fan jag ska göra, just nu känns framtiden så jävla lös. Jag har inga svar och ingen att be om svar heller. För när man är 25 bestämmer man själv, och folk vill inte råda i livsavgörande beslut, klokt nog. Så väljer jag fel – ja då har jag mig själv att skylla. Valen står mellan att plugga klart och ha ett jobb sen, eller jobba heltid och ha ett jobb nu. Men jag vet ju att jag inte vill jobba på Eniro resten av mitt liv, och sen då, när jag vill sluta, då är jag ännu äldre och fortfarande ingen utbildning så vad gör man då? Då blir det ännu ett jobb med låg till medellön (har inte dålig lön nu, men ändå, det är ju inte mer än att man klarar sig och kan lägga undan några hundringar max). Och det var ju det jag inte ville, jag ville ju ha något  bättre, så att man har livskvalite nä rman inte jobbar, samtidigt som man jobbar med något som man faktiskt gillar.

Och nu när jag resonerar vet jag vad svaret är – fortsätta plugga och se till att fixa rubb och stubb med bravur, så får jag komma fram till DrömJobbet senare. Så får det bli. Skönt.

Annars är det bara bra, hade en mysig kväll igår och jag andas lättare nu. Har hittat rätt fokus och fått bekräftat att det är det enda jag kan göra just nu. Fokusera på vardagen och livet här och nu, njuta av det sommaren har att ge och ta vara på fritiden. Inte fastna i tårar och självömkan. Blivit riktigt bra på det faktiskt, att inte tycka synd om mig själv. Tidigare var jag mästare på det, helt otroligt!!!

Väntar på besked om pappan kommer eller inte, mamma blir iaf hemma så man kan ju alltid lägga ungen där om det krisar. Så får ungens pappa rycka in på dagen så jag kan återhämta mig. Och ja, det blir fest i dagarna 2, så är det bara. Årets höjdpunkt i denna stad, då ska man ta vara på det också!!!

Haeyli ligger och sover och jag ska fortsätta tagga lite musik. Just nu är det Volbeat och Eva Cassidy som går, wonderfull. Och håna mig inte, jag vet att jag sade att metal aldrig kommer flyta frivilligt genom mina högtalare. Men tänk, undrens tid är inte förbi.

Kram Ew.