She’s gone.

26 mars, 2006.
”Hon.

Hon hade förutsättningarna för att verkligen lyckas. Flera gånger. Men varje gång Hon får en ny chans, blir det bara till aska. Alla Hon älskar, förstör Hon. Allt det bra i Hennes liv, det spottar Hon på. Varje dag när Hon vaknar, förstör Hon åter en bit av sitt liv. När Hon i sitt hjärta känna glädje; ser Hon till att det blir till sorg. Ingen förstår varför, säkert inte Hon själv heller. Hon har inget mål med sina handlingar; och Hon kämpar på varje dag för att ännu något eller någon ska vara tvunget att vittra sönder och dö, försvinna för att göra någon annan, någon som kan ta emot det, glad. Kanske gör Hon inte detta med mening, kanske vill Hon att det ska sluta. Ibland går det dagar, månader, kanske år någon gång, innan Hon återigen förstör för sig själv. Som att Hon bygger upp ett lager av bra saker och bra människor omkring sig, så att fallet ska bli ännu hårdare, så att det gör ännu mer ont. Vad är skillnaden på att göra så, och att skära sig? Varför tar Hon inte ut destruktiviteten på sig själv? Varför sårar Hon istället människor som tror på henne, som tror på hennes förmåga att göra något bra!? Varför slutar Hon inte bara?????

Varje gång Hon älskar någon klipper Hon sönder kärleken bit för bit. Gör det omöjligt att älska henne tillbaka. Sin kärlek visar Hon, men gör det så svårt för dom andra att visa den tillbaka. Och gör dom det; kastar Hon sig ut i något som gör att man måste dra tillbaka sin kärlek. JAG drar tillbaka min kärlek; för Hon gör det omöjligt för mig att älska henne. Kan inte låta mig följa med på den vansinnesfärden Hon ger sig ut på. Ingen kan! Hon skriker, spottar och fräser. Klöser och morrar. Provocerar fram att bli lämnad, låter ingen se att Hon känner, att Hon faktiskt vill. Och där inne i hennes hjärta, i hennes huvud och själv, så vet Hon nog att det Hon gör är dumt. Att det gör henne mer illa än Hon förtjänar. Att alla behöver kärlek och omtanke. Varför gör Hon då såhär? Hur kan man inte hindra sig själv från att förstöra så, för sig själv!? Hon sårar HENNE kanske mer än dom andra. Ändå låter Hon bra bli dåligt, vitt bli svart och ljust bli mörkt. Hon kan inte vilja ha det såhär, det måste finnas något att vädja till inom henne. Det måste finnas någon som kan skaka om henne så att hon slutar. Slutar röra allt till aska. Sluta bränna alla broar. Varför kan Hon inte lämna den delen av sitt jag någonstanns där Hon aldrig aldrig hittar det igen. Varför kan hon inte sluta?

Och varför är Jag Hon? Varför försvann Hon inte när jag bad henne…. Hur kan den Ni ser vara någon annan är den jag är? Är det här egentligen jag, och det andra; det Ni sett; det jag trodde jag var; är bara fasaden… Jag är inte schizofren; så det här måste vara Jag.”

Läs mer

Annonser

Kanske nu då?

Har tagit ett beslut gällande studierna som gör att det känns mindre stressat. Första tentan är nästa torsdag, och sen är nästa efter det är 19 juni. Det känns som om det vart för mycket eftersom att jag varit borta så pass mycket. Det jag har varit med på sitter, men sen är det några avsnitt som jag inte varit med på genomgångar och då ska jag plugga in det hemma, och det är en hel del. Jag vet att jag kan plugga in det för att klara tentan, men det skulle inte sitta. Och då är det frågan om hur motiverad jag är sen under sommaren, att lära för att lära. Förvisso gör jag det med mycket annat, just for fun, men jag vet hur jag fungerar. Jag ska jobba, och vara med H, i sommar, och det kommer bli lägsta prio. Och det här är viktiga saker att kunna för mitt framtida jobb. Så jag tänker köra på tentan och sen koncentrera mig på att kunna allt till omtentan. Taktik helt enkelt.

Det är många dagar sen jag bloggade, ungefär lika många sen jag var hemma. Det händer saker jämt, och jag ÄR stressad till max. När jag är med Haeyli är jag avslappnad och njuter, men så fort jag inte är med henne går allt i super-fart och det ÄR inte bra, så enkelt är det. Nu tror jag att jag kan sluta stressa så innihelvete och ”stå ut” dessa veckor som är kvar av terminen. Sen går jag på 80% tjänsten och då jobbar jag 6,5 timmes pass, om jag inte lägger på mer. När jag tar extrapass så måste jag dock passa mig för EU-reglerna. Dvs 11 timmars dygnsvila och 36 timmars sammanhängande vila per 7 dagars-period. Gör man inte det får man en varning, vet inte hur många man kan få men det hade jag inte tänkt ta reda på. SÅ – jobbar man till 22 kan man inte börja förrän 9 dagen efter. Nattpassen som man kan jobba ibland är de värsta, då måste man verkligen tänka till.

Får min första lön på måndag, hur häftigt är inte det!?

H trivs på dagis, men det har varit väldigt mycket borta-från-sin-mamma denna veckan. Min mamma har hämtat henne och hon har somnat där, utmattad, och när jag har hämtat henne har jag bara hunnit vara med henne ett par timmar. Jag avskyr att det är såhär just nu, och det ska bli fint att bara jobba, mycket kvällar när hon ändå sover, och massa tid tillsammans med henne. I dag är det sommar värme ute och jag ska ta med henne till stan, gå i sakta mak med henne gåendes så länge hon vill. Det finns massor att se på vägen, som hon ju aldrig undersökt. Det är som en helt ny värld, nya saker att pilla på, nya faror för mamman att få hjärtinfarkt över men inte visa en endast sak för henne :) Snacka om att man tränar sig när man har barn!!

Idag hittade hon trappan upp till lägenheten. Jag stod bakom, redo för den värsta katastrofen. Hon tittade på mig och jag log, på insidan blinkade alla lampor och jag hade panik. Tänk om hon ramlar och jag INTE hinner med!? Men hon måste ju lära sig vad trappan är också. Skönt var det när vi var uppe och jag kunde visa allt spännande i lägenheten istället. Antar att det är ned vi ska nu när vi går ut… Herregud.

Har massor mer att skriva, men en fågel viskade i mitt öra att folk inte orkar läsa mina mastodont-inlägg :) Så jag nöjer mig med det här nu.

Till sist vill jag bara säga att jag är väldigt glad att folk förstår hur det är just nu, svarar sällan i telefonen och ringe rinte upp. Lyckas man få tag på mig så är det snabba samtal för att sen hasta vidare. Jag är glad för förståelsen, och ni som varit med förr vet ju att det blir som vanligt igen. Inte som innan H, den tiden finns inte längre, men som för några månader sen. Snart engagerar jag mig i era liv igen, that’s who I am.

I kväll ska vi ut och äta middag, T och J och jag och Han. Jag fyller 25 i morgon, vilket betyder att det här är sista dagen på mitt 25e år. Ett år som, och det vet ni alla, varit det bästa i mitt liv. Jag är grymt nostalgisk.

Undanber inte all uppvktning, alldeles för ego för det, däremot kommer jag inte vara hemma förrän efter 19 så ska någon komma så gör det då, däremot är jag lika glad om ingen gör det :) Jag är glad att det är på mors dag, då är folk upptagna. Vi firar 7 juni på festen istället!

Kram Ew.

ps. Det ringde nyss på dörren. Grannen  – mina nycklar satt kvar i dörren. Hajjar ni hur förvirrad jag är då!? ds.