Hopplösheten sprider sig…

Man ska ju försöka tänka positivt, visualisera och ser resutlatet.
WELL TO HELL WITH IT. Jag är så långt från det just nu… Jag ser framför mig hur jag blir en av dom där som aldrig blir klara med sitt hem, som lever såhär helt i onödan. Innerst inne vet jag att det inte blir så, men det är just nu väldigt svårt att se att det kommer bli klart. Helt fast står dock att det inte finns en chans att jag får komma hem till mitt fina, rena hem på Måndag. För även om jag hinner klart med sovrummet finns det inte en chans att jag hinner med resten av lägenheten. Till en viss del kan jag städa på onsdag natt, men jag kan ju inte dammsuga och inte kan jag sätta upp hyllor då heller. Grannar och sånt där skräp.

Får iaf hjälp i kväll, om jag verkligen verkligen anstänger mig så kanske jag kan bli klar med tapetseringen iaf, och då kunna flytta in möblerna i morgon när allt torkat. Men jag sätter inget hopp till det, blir bara jobbigt då.

I övrigt är jag inte heller så positiv just nu. Jag har haft ångest i ett par veckor, och inte kunnat lista ut varför, och därför trott att det varit hel vanlig ångest rätt och slätt, utan en anledning. Men, tyvärr faktiskt, var det inte så. I går kom jag på vad det var som gav mig ångest och tyvärr tyvärr finns det inget jag är beredd att göra för att reda ut det. Läget är helt fel, kanske om några veckor. Så nu ska jag försöka prata med mig själv och acceptera att jag valt att inte jobba på det just nu, och på så vis komma vidare på egen hand. Jag kan välja att jobba på det, men jag är inte beredd på konsekvensen. Dessutom är det här et ttypiskt exempel på något som tränar självkänslan. Kan inte gå in mer i detalj än så tyvärr. Det här är en icke-uthängande blogg när det kommer till allt och alla utom mig själv. Mig själv hänger jag mer än gärna ut till allmänheten ;)

Ska till skolan i morgon, H ska vara med M – tack för det gumman. Hon erbjöd sig och det lättade pressen väldigt mycket. Jag måste försöka vara med så mycket som möjligt och H kan inte vara med, det blev tydligt i går. Fick en syrlig kommentar som tog, och därför tänker jag nu bara vara Ewelina i skolan.

Dagis om 1 vecka och 6 dagar. Hoppas, hoppas att bäbisen kommer gilla det… Alla barnen, hon blir så glad när hon får träffa andra barn, och även om det blir mycket dagis just nu under sommaren så blir det betydligt mycket mindre i höst. Det är priset vi får betala för den situation vi lever i, som vi blivit satta i. Och det är ett lågt pris att betala för att jag och H ska ha det bra och vara lyckliga. Alla val jag har gjort det senaste året har jag valt för mig själv i första hand, och i förlängningen för Haeyli. De senaste 4 månaderna har varit fyllt av jobbet att acceptera, och nu har jag det. Jag får fösrvara, förklara och värja mig för andras åsikter. Alla har en åsikt om hur jag skulle gjort, alla har en åsikt om hur jag borde valt. Jag försöker lyssna på alla har jag märkt, och göra rätt i alla ögon. Nu har jag slutat med det och gör det som funkar för mig och Haeyli. Alla andra lever inte mitt liv, alla andra vet inte hur jag funkar. Men alla ska veta att jag gör det jag tror är bäst för mig och Haeyli, efter min bästa förmåga. Det gör alla föräldrar, som är friska alltså. Vissa får depressioner, eller får andra problem, och då kanske man under en period inte kan se vad som är bäst, men alla som inte har det så gör det dom tror är det bästa för sina barn, utifrån sin egen förmåga. Kom ihåg det när ni kritiserar och tycker att de val jag gör är fel, att jag gör fel mot Haeyli och att jag borde gjort annorlunda. Jag hade inte kunnat göra något annorlunda än vad jag gjort. Det enda jag önskar att jag gjort annorlunda var att gå från relationen med hennes pappa mycket tidigare. Det slet mer på mig som mamma, och som person, än vad som är okej gentemot min dotter. Men förutom det har mina val varit de val jag tagit och står för. Hur andra har valt kring min dotter – det kan inte jag påverka. Jag har inte dåligt samvete längre, jag vet att jag gjort vad jag kunnat. Och vad jag kunnat och vad jag gjort är tillräckligt, det är mer än tillräcklig, för Haeyli. Jag är en bra förälder, jag ser efter oss bägge två på bästa sätt.

Nu ska jag plocka lite, dammtorka lite och sen ska vi åka ut till Hertsön och hämta två böcker hos en gammal vän, 2 böcker som JAG är glad att jag inte behöver något mer :) Stackars M som ska traggla ECDL…..

Kram Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s