Det blev ju fint

Succe med nya bloggen, tycker det blev så fint så fint. Fick inspiration till att ändra när jag såg en annan tjusig blogg. Det tycker jag är kul med wordpress, att det finns så fina teman. Lite mer personligt helt enkelt.

Ingen direkt blogg-lust idag heller, mer ett behov av att skriva lite. Och jag orkar inte klicka upp min vanliga dagbok och skriva, det blir bara älta älta älta och jag är less på det nu. Ska försöka blicka framåt, count my blessings och glädja mig åt hur bra livet ändå blev. För 9 år sedan trodde jag aldrig att jag skulle kunna kalla mig lycklig, trodde inte ens att jag skulle uppleva min 25 års dag. Så mycket vatten har runnit under broarna och jag har kastats mellan hopp och förtvivlan fler gånger än jag kan räkna. Och så sitter jag här, snart 25 år gammal, med så många bra saker omkring mig. Jag måste sluta se saker negativt, måste sluta se djävulen i allt. När allt är lugnt och bra hittar Ewelina ändå något att deppa över. Vem orkar leva med en sån människa till slut? Det är dags att börja vårda min verklighet och mitt liv. Att det finns folk som har det värre är ingen nyhet, och så kommer det alltid vara. Jag kommer alltid tillåta mig att vara ledsen när det är något som har hänt, men jag måste sluta falla in i ledsamheten bara för att jag är van och därmed mer bekväm med den känslan. Om jag vänjer om mig, och finner trygghet och vana i att vara glad i stället, då blir det ju vad jag faller in i när jag går på auto-pilot. Jag pratar inte om glada Ewelina som nästan alla ser hela tiden, klämkäck och sprallig. För även när min själv blödde så var det den Ewelina folk fick se. Nej, jag menar på RIKTIGT. För jag ÄR lycklig, jag ÄR glad. Jag faller bara in i tårar och ledsamhet för att jag är mer van vid det. Ibland är jag så förtvivlat ledsen och jag förstår inte ens varför, men det är ju för att det inte finns något att vara ledsen över :) Toka är vad jag är då!

Det går väl inte i ett naffs att vänja om sig, men om jag ler varje dag, inåt alltså, så till slut har det satt sig. Jag har sagt att jag är över all skit tusen gånger för att sen falla bakåt igen. Men nu startar projekt get the fuck on with it! Så mycket energi det tar att gå runt och vara ledsen och arg, på saker som jag ändå inte kan påverka. Då är det lika bra att skita i det. Säga stopp när folk vill dela med sig av saker, säga jag vill inte veta mer. Det jag vet räcker och det som har varit har varit. Jag är lyckligt lottad, på alla sätt och vis och det finns inget att gräva ned sig i längre.

Det är svinkallt ute, men varken jag eller Haeyli har feber så kanske, kanske tar vi oss en promenad runt sjön. En timmes lugn och ro, ensamma med våra tankar. Pälsa på oss och knalla ut i en av de vackraste dagarna här. Här i Luleå, vårat hem. Det är en annan sak att glädjas åt; att det här är vår plats på jorden! Jag älskar mitt Stockholm, det kommer jag alltid att göra, det kommer alltid vara mitt andra hem, men det är här jag vill leva våra liv. Här ska Haeyli växa upp, ha sina vänner, sin trygghet. Jag önskar fortfarande att syster och pappa kunde bo närmare, men nu är det inte så. Syster som förresten kommer hit om sisådär 23 dagar…. Och Haeylis första Stockholms-resa är inplanerad. I juli åker vi dit, mitt i högsommarvärmen :)

Ha en fin dag, jag hoppas att solen strålar vart ni än är!

Kram Ew.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s