Träning och sjuka

Vaknade i morse med ont i halsen, och onaturligt trött. Sövde om den morgon-pigga dottern och lade mig på soffan, Uncle T satte jag vid köksbordet med DN Söndag (som jag INTE läst klart den här veckan…). Vaknade vid 8 och då låg Haeyli och lät gullig på badrumsgolvet medan Uncle T bytte blöja. När jag ska byta på henne innan hon fått frukost gallskriker hon, när Uncle T gör det gurglar hon gulligt… Hmpf. Passade på att göra gröt åt sötnosen och dagen satte i gång.

Strax innan vi skulle göra oss klara för att käka lunch med mammas sambo tyckte jag att Haeyli kändes lite varm, trots att hon inte hade ett plagg på kroppen. Och jajamensan, 38,3 i feber. Båda två var vi krassliga men trotsade det och åkte till stan ändå, hon var nöjd och glad trots allt. Efter lunchen blev H så ledsen, då var febern uppe i 39! Så vi gick vidare till mamma, alvedon, leka och mysa, väcka mostern och mysa lite till. Sen gick jag och H och sov, i 2,5 timme. Och det var himmelriket. Vaknade ännu mer krasslig, men då jag är måttligt less på att vara lite små-krasslig och aldrig bli ordentligt sjuk tog jag tag i mig själv och åkte och tränade som planerat. Underbart härligt, och jag orkade (tack Red Bull för att du finns när det är svårt att orka…) faktiskt hela passet, tog det lugnt men ändå. På styrkedelen tog det stopp, 3 armhävningar och sen låg Ewelina på golvet och flämtade :) Kände mig död, helt slut. Ont i halsen, hosta som kommer liksom från djupet av lungorna men ändå torr. Lika med gör ont alltså. Så nu borde jag bli sjuk på riktigt and be done with it, gått och små-krasslat i 3 veckor, var tredje dag liksom. Och aldrig ordentligt.

På väg ut stod en korg med 75% skrivet på. Har passerat ALLA reor under vintern, nu fick det fan vara nog. Nike kläder för 1/4 av priset, där går min gräns. Och jag avstod från Peak-täckisarna på 40% så nått ska jag fan ha. Framförhållning kallas det. För 2 år sen hade jag inte blinkat, nu känner jag mig duktig. Jag behöver inga täckisar, då blir det inga. Trots att dom är snyggare än dom 4 par jag har, och trots att jag gått ned så mycket i vikt. Jag kan argumentera och lura mig själv till att handla men nu stod jag emot. *klapp på axeln*.

1 par byxor för 700 och ett linne för 500. Men för 300. Så i morgon ska jag kasta lite gamla träningsbrallor som aldrig ens används, inte ens för hemma-mys, så fula och så dålig passform har dom. Men linnen ryker inte, det KAN komma en tid då jag har användning för alla typ 20 stycken utan att jag hinner tvätta emellan. Man vet aldrig. Dom tar faktiskt ingen plats heller, eftersom att dom är i ett icke-skrymmande material :) Faktum är att jag kan övertala mig själv till precis det jag vill, och få det att låta logiskt och genomtänkt!

Så nu sitter jag här, bäbisen var dödstött redan kl 19 så hon fick sova hos sin mormor, ska kolla på film med Honom och dricka cola. Kolhydrater är VIKTIGA efter träning ;)

Någon frågade hur det går med min dotter. Jag svarade att det går superbra, men att hon skulle må ännu bättre av en pappa… Men jag vet inte ens om DET är sant faktiskt. Jag lägger ingen värdering i det, jag tycker bara att alla människor, blodsrelaterade eller ej, som INTE vill få en vitamin-injektion ala Haeyli är konstiga. Så glad, mysig, charmig och responsiv som hon är kan man inte göra annat än smälta. Men det finns ju en hel hög med människor i den här världen som aldrig kommer få träffa Haeyli. Typ alla i asien, eller sydamerika. Inte ens alla här i Luleå :) Så who gives a shit.

Nog svammlat.

Sov gott.

 /Ew. 

Annonser

3 thoughts on “Träning och sjuka

  1. Lite krasst kan jag ju tyvärr säga att du visste vad du gav dig in på, du hade flera års erfarenhet av hans icke-kompetens som förälder och han har erkänt det själv, då. Så jag antar att du liksom jag får skylla dig själv där, precis som du ansett att jag och sådana som jag får göra.. Tur att du verkar ha ett underbart nätverk som stöttar och ställer upp. :)

  2. Ja visst är det så. Men skylla mig själv, jag vet inte riktigt om jag ser det så. Snarare är det tragiskt för min dotter. Men som du säger; hon har en bra familj att luta sig mot. Och hon kommer aldrig bli som resten av de som bär det efternamnet…

  3. Att sikta på en total förändring från halva hennes biologiska släkt är ingenting jag ser ner på. Självklart är det tragiskt för din dotter, i know, några fler års erfarenhet i ryggsäcken..
    Men om du går tillbaka i inläggen och ser på din åsikt ang det här med att skaffa barn utan en far, det är så gott som det du gjort i och med att du visste det sedan innan. Hur som helst är det bra att du inte är ensam i ordets andra bemärkelse så att säga.. Är ärligt avundsjuk på dig, men även jag får skylla mig själv.. ;)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s