Årskrönikan.

Statusen ”årets bästa dag” kan denna dag aldrig få (10 maj för alltid), och jag önskar heller inte att det blir ”årets värsta dag”. Kanske bara en helt vanlig dag, en i mängden, ännu en vardag? Jag välkomnar dom dagarna, dom är sällsynta och borde vara fler, men man vet aldrig hur dagen slutar till slut :)

Så. Ett nytt, färskt år. Mitt första hela år som förälder. Det år min dotter kommer lära sig gå, prata, det år då vi kommer få se ännu mer av hennes personlighet. Det året då jag äntligen börjar studera till något jag vill och kan, det året hon börjar på dagis, det året där min framtid tar sin början. Det året då allt reder upp sig och jag landar, återigen på fötterna och helskinnad, på andra sidan staketet. Det året då jag verkligen ska uppskatta att jag lever. Det året då jag ska fira min dotters första födelsedag. Året då jag fyller 1/4 sekel. Första utlandsresan med mina systrar, och med min dotter. Första gången Katie kommer hit.
It’s gonna be a good year.

Året som gått då? Jag skrev tidigare att det inte gick att summera, och det gör kanske inte det. Det känns på samma gång som om året bestått av en månad och som om det består av en livstid. Det gör det ju också, Haeylis livstid, kanske därför det är så långt och så kort? Men jag ska göra ett försök.
Det här året slutade och började ganska bra, men där emellan var det turbulent, bra och dåligt i en enda salig blandning. Som livet. Även om det inte var en idealisk början, faktum är att jag, när jag läser gamla inlägg, får ganska ont i magen över hur det var då. Men det var en stor fest, jävla massa fyrverkerier men tyvärr otroligt mycket avundsjuka, illvilja och bråk också, som pågick i det fördolda. (Och då menar jag inte mellan mig och Haeyli-pappan faktiskt). Året började, och so far so good. Sen började vägen mellan hopp och förtvivlan, de eviga avslöjanden, de eviga förbannade lögnerna och inte förrän nu, bland årets sista dagar, fick det sin kulmen.

Den absoluta höjdpunkten, såklart; Haeyli. 10 maj 2007. Och det var inte så hemskt som jag hade föreställt sig, men det var inte kul. 19.08 blev det kul, för resten av mitt liv. En fullkomlig lycka i sin absolut renaste form fyllde mig. Inget rådde på min bubbla, min värld, där bara jag, Haeyli och de som älskar henne fick plats! Världen snurrade otroligt långsamt i ett par månader men inget varar för evigt och i juli någon gång kom verkligheten åter. Den knackade på dörren och visade att allt var precis som förut – men nu med en källa av glädje omkring mig – varje dag. På sätt och vis gör det att verkligheten gör ännu mera ont, nyheterna skrämmer ännu mer, barn som dör frambringar ännu fler tårar. Men det gör också att man ställer sig upp, gång på gång på gång. Varje gång man tror att ”nu, nu orkar jag inte mer” så gör man det ändå. För att det inte finns något alternativ, och för att jag nu vill, jag vill ha ett bra liv mer än någonsin tidigare. Jag har städat upp, jag har avskärmat mig. Jag har slutat lyssna, jag har slutat svara. Jag har slutat kämpa för att få folk att se mig som jag anser att dom bör se mig, och låter folk nu se mig precis som dom vill. I min telefonbok har jag massor med människor som älskar mig, som vill vara mig nära och där min existens spelar någon roll.

Så – ett bra år. Ett år fullt av ”första”, precis som nästa år kommer bli. Så är väl varje år, när man tänker efter, men det är så mycket livsomvälvande saker som skett! Och som kommer ske. Ska jag avsluta nästa år som i år? Med samma människor? Eller bor jag på andra sidan jorden i något varmt land där himlen är så ljus att inga raketer synns? Är jag ensam om ett år, eller har jag gift mig och köpt hus!? Det ska bli spännande – förra året var jag så rädd för framtiden, rädd för att det värsta tänkbara skulle kunna hända. Och så hände det. Det värsta jag kunde tänka mig, det hände. Och det gick bra. Det går bra. Om man klarar det med glädjen i behåll – säg något man inte kan överleva då!?

Men allt det positiva kommer ju alltid överväga det negativa. De nya vännerna jag har i mitt liv, särskilt 2 som jag är tacksam över. Tacksam för de jag förlorat, för jag har inte förlorat en enda vän som jag önskar att jag hade haft kvar.
Alla människor jag har omkring mig, alla relationer som odlats och vuxit sen Haeyli kom. Haeyli, den absoluta höjdpunkten, kan inte sägas nog många gånger.
Jag och min pappa som hittat tillbaka till varandra, detsamma med min syster, min mormor, extrasyster. Många har svept in än närmre än förut, även om dom alltid funnits i hjärtat. Det är fantastiskt, hur cirkeln går runt runt runt och alltid knyts ihop på andra sidan. Tacksam över att jag inte varit på begravning i år, så får det gärna fortsätta i många år till.

Det blev en ostrukturerad Årskrönika i år, Haeylisen är lite missnöjd och jag pysslar på med tusen saker. Dessutom kunde allt det här sagts på 2 rader; Haeyli är det bästa som hänt, bra och dåliga saker sker men året slutar oskrivet och fantastiskt, och allt kommer bli bra.

Så kom 2008 – kom och överraska mig. Kasta åt mig vad du än kan, jag är redo.

Ett riktigt, riktigt gott nytt år önskar jag e, häng er inte kvar i det dåliga, ta med lärdomarna och glöm resten!

Kram Ew.

Annonser

Välbehövlig paus.

Julhelgen med allt vad det betyder börjar lida mot sitt slut. Jag har haft paus, något som var välbehövligt. Så gott som allting är förändrat, vilket betyder att Det Nya Året verkligen blir nytt, på alla sätt och vis.

Förutom själva julafton har vi ju firat juldagen också, såklart hos Uncle T, som varje år. Mer klappar åt alla, C fick sin hamster vilket betyder att jag nu inte har någon inneboende längre. Det skulle vara lite mysigt med en hamster, även om den bet mig massa gånger och därför var det inte så svårt att se den åka iväg…

Middag fick vi hos mamma, som fyllde år. Traditionsenligt med kalkon, sås, potatis och presenter och en mamma som blev så glad :)

3 systrar som drog ut på krogen and danced the night away. 2 av dom orkade på mellandagsrea dagen efter, medan den 3e låg hemma och sov till kl16 – något jag aldrig kan annars :) LYX. Massor med mer film, mys, snask, cola, ännu mer syster-mys, snickesnack och bara mys. Harmoniskt. För mig är det tydligaste med julhelgen att dagarna går förbi utan att någon vet riktigt vad det är för veckodag eller datum, man får snegla i en kalender eller tänka till så vet man, inte inte instinktivt. Och när man öppnar kylen efter något att äta till frukost står där mamma-gravad lax och hovmästarsås att kladda på tunnbrödet…

I morgon är det  F E S T E N  vi har väntat på i flera månader nu. Skrivit ut bilder, klistrat inbjudningar, försäkrat mamma om att det VISST kommer komma folk. Ett jäkla fixande och planerande, och då har jag ändå knappt gjort nåt :) Men det lär bli skoj, massa folk från nutid och historien :) Bäbisen ska vara med en liten stund, sen ska hon vara på andra sidan stan och sova gott hela natten.

De flesta bilder finns i Ixusen och vart är DEN kabeln!?

20071225495.jpg
Här är vi – de 3 systrarna. Jag blir alldeles varm i kroppen när jag får umgås med båda mina fina systrar, vi hör ihop och det blir så tydligt när vi träffas alla 3.

Läs mer