Helt sjukt, men blev nöjd i går när det var -14 när det var läggdags. Och ännu mer nöjd när jag vaknade till -19. Jag vet faktiskt inte varför, jag hade ju tänkt åka bräda på torsdag. Men det är som att jag blir stressad av att saker inte är som vanligt. Dessutom är det för varmt med dunjacka i -5 men för kallt för skidjacka. Och för varmt med vinterkängor men för halt för sneakers. Dessutom oroar det mig när vädret, och naturen, får frispel och beter sig skumt.
Måndag idag då. Jag gillar det som vanligt. Jag får jobba. Jobba betyder att tankarna skingras. Jobba betyder att jag får hämta H och sätta igång med att återfå rutiner. Middag medan hon ser på tv, lite lek, bad, bok, puss och godnatt. Det kommer inte gå sådär smidigt, men jag ska återta kontrollen över vardagen, så är det bara. Det funkade förut. Vi kunde bryta rutinerna ibland just för att vi hade rutiner. Nu är det oftast kaos eftersom att vi gör så olika saker på kvällarna, läs hänger med mamma, och kommer hem sent men H vill ändå hinna med lek och tv. Och jag förstår henne. Och om man har rutiner, som vi hade förut, är det enkelt att återgå till de efter ett avbrott. Jag är skyldig henne de där rutinerna. Fast vi har det bra nu också, vi skrattar mycket. Och vi älskar att hänga på Ytterviksvägen. Men vi behöver rutiner, vi är vanemänniskor jag och Lilla H.
Träna ska jag också göra, det här duger helt enkelt inte. Redan idag ska jag träna. Det kommer bli tungt som satan men det ska gå. Sorgligt att all kondis jag byggde upp är borta. På 1,5 månad har jag raserat 4 månaders slit. Men det är lugnt, jag kirrar det där.
Ha en schysst måndag!
//Ew.
