I dag hade min dotter ordnat med picknick på Floras Kulle, hon hade sett till så att min mamma var där, boffa och lill-moster. Hon hade ringt och sagt till sin mormor att fixa mat (hon får inte använda spisen) och ta med filtar och sånt. Sen tog hon mig i handen och satte mig på cykeln, parkerade sig i cykelvagnen och såg till så jag visste vart vi skulle. Jävligt snällt.
Blommor fick jag också, inte av H utan av någon annan. Där stod “Grattis på Morsdag” och jag blev så glad, så otroligt glad. Fick fler grattis också, egot växte.
Ibland slår det mig med en fet smäll hur det är, att livet kommer förändras väsentligt om (förhoppningsvis) 20-30 år. Det påverkar oss alla, och det stockar sig i halsen när jag kommer på det. Sen kommer jag ihåg att inget är 100% klart ännu, men om det är så som dom tror, då är det så. Vi är starka, nära och tighta och kommer fixa det här på bästa sätt. Han får själv bestämma hur vi ska ha det sen, men just nu ska vi bara ha en härlig semester tillsammans och se på vad vi har nu. Önskar jag fanns där och kunde krama, skratta, prata prata prata och prata om allting, så som vi alltid kunnat om sånt som är tufft. Morbid galghumor är hur vi tacklat allt som hänt oss förut, och så ska vi ta oss igenom det här också. Med skratt, värme och mod. Men visst är jag rädd ibland, det måste jag få erkänna.
Nu är det dags för sängen, har ett kort pass imorgon och sen ska jag handla den där jävla cykelstolen jag tjatat om, nu måste den fram. Jag hoppas att cykeln håller ett år till, så får jag köpa en ny super-cykel nästa år. Som tur är har man ju folk omkring en som fattar sånt där :)
Så god natt gott folk,
Kram Ew.
Lillskruttis, jag fick en ljusstake från soprummet i morsdagspresent av mina barn. :o)
Pingback: Sara Lövestam har vunnit Bok-SM | KATTKORGEN